– Men hon är ju död!

Repliken ger regissörerna lite huvudbry. Är det för mycket dialogkänsla? För lite av ett konstaterande? Minsta nyans analyseras noggrant under repetitionerna i Teater Hallands salong två.

Begravningsscenen som undertecknad får ta del av avslöjar inte mycket om handlingen, men det är tydligt att det finns ett stråk av allvar i ”Genom blodet”.

– Det är några starka teman i pjäsen. Mycket handlar om personlig förvandling, till exempel från barn till vuxen, eller från levande till död, säger regissören Rebecka Cardoso.

”Genom blodet” har liksom hennes tidigare pjäser fått en starkt personlig prägel.

– Det gäller alltifrån dialog som är hämtad direkt ur mitt liv till teman som varit viktiga för mig, säger Rebecka.

Berättelsen kretsar kring flickan Aurelia som blir vän med den betydligt äldre Fredrik, en dockspelare som är gammal vän till hennes föräldrar.

– Huvudfrågan i pjäsen är ”Hur nära vänskap kan ett barn och en vuxen person ha?” Dockspelaren Fredrik genomgår en förvandling i föreställningen som inte alla tycker om. Aurelias föräldrar gillar inte att hon träffar Fredrik, men hon tycker om honom som den han är, säger Rebecka Cardoso.

Det hela ställs på sin spets när ett missförstånd leder till att flickans föräldrar tror att Fredrik kysst Aurelia.

I ”Genom blodet” ansvarar Rebecka för både manus och skådespeleri. Samt regidelen som hon gör tillsammans med Petter Heldt.

– Det fungerar väldigt bra, vi har en demokratisk grundsyn där det inte är jätteviktigt vem som bestämmer, säger Petter Heldt.

– Fast det är mina förslag som går igenom, flikar Rebecka in.

– Hon vill gärna tro det, säger Petter Heldt och ler finurligt.

”Genom blodet” är deras hittills största projekt ihop. Förutom de fyra skådespelarna i ensemblen har de lånat in tre Varbergstjejer från Kulturskolans dramautbildning som alternerar i rollen som Aurelia.

Tolvåriga Rebecka Sjöwall är en av dem och för henne är det mycket nytt att ta in.

– Det är väldigt kul. Jag har aldrig varit med i en pjäs med riktiga skådespelare förut. Det blir speciellt när någon står vid sidan av och säger hur man ska göra. ”Gör så där istället.” ”Stå still!”, säger Rebecka Sjöwall.

Hur är det att spela Aurelia?

– Hon är inte blyg, utan väldigt framåt och fantasifull. Det är roligt att spela henne eftersom man får vara med väldigt mycket i pjäsen. Men det är skönt att Rebecka spelar Fredrik eftersom jag känner henne bäst sedan tidigare, säger hon.

När man bara får ta del av ett litet fragment ur berättelsen är det inte alldeles lätt att sammanfatta pjäsen. Men engagemanget i Rebecka Cardosos intentioner går inte att ta fel på.

– Det finns så många normer vi ska förhålla oss till i hur vi ska vara och umgås. I pjäsen finns ingen sexuell relation, det är inte det jag vill berätta om. Föreställningen handlar om att vänskap kan se ut på olika sätt. Man vet aldrig var man hittar den, säger Rebecka.