Innan Erik friar till flickvännen Mina vill han testa hennes kärlek genom att anlita en arbetskamrat, Rickard, för att försöka ragga upp henne. Det går inte som Erik hoppats: Mina väljer Rickard.

Men Erik kan inte släppa sin flickvän utan börjar bevaka lägenheten där hon nu bor med sin nye man. Han bevittnar deras kärlek, han hatar och förbannar, men han älskar fortfarande Mina och tror att hon ska komma tillbaka.

På ytan verkar det ändå som om Erik gått vidare. Han tar ett tillfälligt jobb i en bar, han träffar en ny kvinna, bor i en andrahandslägenhet och skaffar nya vänner. Och så småningom får han distans, rycker upp sig och får rätsida på sitt liv. Då visar det sig att någon bevakar honom.

Emma Ångströms debutroman ”Och allt är förvridet” handlar om de destruktiva krafterna i ett förhållande. En psykologisk spänningsroman kallas boken på omslaget, men så värst spännande blir den aldrig. Jag uppskattar dock försöket och viljan att göra något nytt av spänningsgenren och inte följa i redan upptrampade spår.

När jag efteråt funderar över boken, som är lättläst och absolut inte ointressant, är känslan att jag fick refererat händelserna i boken för mig i stället för att uppleva dem. Först gjorde han det och det och sedan gick han dit och därefter mötte han den och tog en öl där och sedan gick han hem. Det blir lite stapelvara över alltsammans.

Jag önskar att den krypande obehagskänsla som ibland skymtar fram var tillräckligt tydlig för att få tag i mig. Nu känner jag mig som en neutral betraktare utan vare sig vilja eller möjlighet att ingripa i skeendet.