Här har teaterbesökarna en helt annan chans att påverka pjäsen än i det likaledes underhållande ”Maskeradmordet” på Restaurang Borggården i Varbergs fästning. Och trots att vi bara är 120 personer i Partille Kulturum kryllar det av uppmärksamma iakttagelser, inspirerade mordteorier och smarta slutsatser.

Men det börjar som en helt vanlig fars. ”Klippt och skuren” utspelar sig på en frisörsalong där både personal och kunder snart blir misstänkta för mordet på en äldre dam i lägenheten ovanför.

Ägaren Herman Frodell (överdrivet fjolligt gestaltad av Kjell-Åke Rinnarv i Fjärås) störs på hennes pianoövningar, hans anställda frisör Sussi Granberg (Hanna Ullerstam) kanske får ärva pengar, antikhandlaren Eddy Lager (L Per E Pettersson) verkar vara ute efter att köpa flygeln billigt och diplomathustrun Patricia Bååth (Helena Aspeflo i Stråvalla) ringer ett mystiskt telefonsamtal.

Inledningsvis känns spelet aningen forcerat och en del ordvitsar levereras för snabbt och utan glimt, så att skratten uteblir (Rachmaninov – prosit!). Lyftet kommer efter 50 minuter när de två poliserna gör en rekonstruktion och ber publiken att hålla koll så att den går rätt till.

Veddigebon Håkan Klamas, som spelade grannen Valdemar i Krister Classons ”Jäkelskap”-trilogi 2001–2003, är pådrivande i rollen som kriminalkommissarie Gilbert Runfors, men det är hans assistent Per-Inge Andersson (Bengt Sanzén) som har de tacksammaste replikerna. Hans spensliga kropp, sjungande dalmål och nördiga detaljsinne för tankarna till Kurt Olssons sidekick Arne.

Efter paus kommer den tredje fasen, när publiken via kommissarien får ställa frågor till de fyra misstänkta. Och det finns mycket att hålla reda på. Alla har ju motiv och har gjort tveksamma saker.

Hanna Ullerstam har bra bett när hon anklagas, men framför allt blommar L Per E Pettersson som den skumma antikhandlaren Eddy Lager. Att han är helt avslappnad när det gäller att improvisera visar sig exempelvis när han gör upprepningshumor av felsägningen ”Varuuttagsintagsdörren”.

Det är även Pettersson och Klamas som har bearbetat ”Shear madness”, som Marilyn Abrams och Bruce Jordan skrev med utgångspunkt från tysken Paul Pörtners 60-talspjäs ”Scherenschnitt”.

Jag är imponerad över att en blandning av okända yrkesskådespelare, halvproffs och rutinerade amatörer klarar att släppa manus utan att det påverkar rollfigurerna.

Till sist kommer en överraskning som gör att jag förstår varför originalet har spelats i stort sett utan uppehåll i USA sedan 1978. Men den tänker jag förstås inte avslöja.