Det var hästarna som visade vägen.

Redan som liten hade hon en alldeles särskild kontakt med djur. Somrarna tillbringade Kristineslättsflickan Katrin Gunnarsson gärna hos moster utanför stan, där det fanns foderhästar att umgås med.

– Det var stallet och hästar för hela slanten. Redan som barn kände jag mig lite annorlunda.

Det var ingen obehaglig känsla, mer ett konstaterande. Och i dag tror Katrin att det är just det faktum att hon inte bryr sig om vad andra tycker om hennes sätt att vara och leva, som har fått henne att våga göra en massa saker som många människor skulle ha dragit sig för.

– Jag är väldigt levnadsglad och nyfiken och har alltid mycket på gång. Livet är ett enda stort äventyr! säger Katrin.

Skolan gick inget vidare och Katrin började jobba på Mölnlyckefabriken direkt efter nian. När de gamla klasskamraterna gått igenom gymnasiet och började som arbetskamrater, den ena efter den andra, hade Katrin redan tröttnat och ville vidare i livet. Hon hade tur och kom in på telegrafistutbildningen på Sjöbefälskolan i Kalmar sista året det inte krävdes gymnasiekompetens för att man skulle få börja.

Katrin gillade livet som telegrafist. Hon är glad att hon hann sitta och ratta på de stora, gamla radiostationerna och skicka morsekod innan den epoken gick i graven. Fartygen hon jobbade på gick i ströfart. Det innebär att man inte vet var man kommer att få nästa last. Vid något tillfälle fick Katrin flyga till Sydkorea för att mönstra på, andra gånger gick båten till hamnar i Sydeuropa, Australien och Afrika.

Nästa jobb blev inte bara roligt – det blev meningsfullt på djupet också. Katrin, som alltid varit miljömedveten och velat ändra på vårt destruktiva sätt att använda planeten, gick ut med Greenpeace fartyg.

– Då kom jag riktigt i närkontakt med miljön, hur vi förorenar den och med rovfångsterna i haven. Jag var väldigt engagerad. I dag arbetar jag på andra sätt men blir lika förtvivlad över att se hur vi förstör. Tänk om alla människor såg sig som förvaltare av jorden istället för att förbruka så mycket som möjligt på snabbast möjliga tid!

De tankarna har Katrin haft med sig hela livet. Därför är det kanske inte så konstigt att hon tagit till sig levnadssättet och filosofin hos Nordamerikas indianer.

– Deras sätt att tänka behövs mer än någonsin. Det är ungefär tvärtemot hur vi lever; kortsiktigt. Vi är fattiga på det indiankulturen är rik på - ödmjukhet, tacksamhet och respekt, säger Katrin.

Hennes indianintresse fick en skjuts för 16 år sedan. Det började med att Katrins älskade häst dog och hon ville göra något fint och vackert för försäkringspengarna. Det blev den första Indianfestivalen, som hölls på Ästad gård 1996.

Katrin åkte personligen över till USA för att lämna över överskottet från festivalen. Där upplevde hon en rad fantastiska möten med människor.

Sedan dess har hon ordnat ytterligare nio indianfestivaler, den senaste för fem år sedan. Fortfarande ringer människor och undrar om det inte kan bli en till? Och det blir det kanske till sommaren, ett event i det lilla formatet i så fall.

Numera reser Katrin till indianreservaten i Nordamerika några gånger om året för att träffa sina vänner där, uppleva naturen och leda resor för intresserade skandinaver.

Sedan hon klev i land i början av 90-talet har hon nämligen drivit det egna företaget Ursprungskällan med lite olika inriktning, där en av grenarna är att arrangera resor.

– Det är två sorters resor. Dels indianresorna, där man får möta indiankulturen som den är. Vi besöker reservat och tas emot mer som gäster än som turister. De resorna handlar mycket om natur, kultur och historia. Den andra sortens resor är hästresorna, där vi fokuserar mer på ridningen. Resorna är en rolig del av vad jag håller på med, de är guldkornen i livet!

De andra ”benen” i företaget Ursprungskällan är Bed&Breakfast, föreläsningsverksamhet och utbildningar. Som en röd tråd genom alltihop galopperar Katrins appaloosaston Sunny, Panky och Happy samt hingsten Leo, som för övrigt betäckt alla tre så att de väntar föl till våren.

Hästarna fungerar som pedagoger på Katrins kurser i ledarskap och personlig utveckling. Bland kunderna finns allt från enskilda personer, som vill utvecklas som människor, till små och stora företag som vill få bättre ledare.

Nyligen var till exempel en grupp från Sjöstridsskolan i Karlskrona på gården och fick en duvning av Happy, Sunny, Panky och Katrin.

– Hästarna kan lära människor saker som inte jag kan. Det viktigaste när det gäller ledarskap är kommunikationen. Hästen kräver tydlighet och kraftfullhet av sin ledare och det är saker som även människor vill ha, säger Katrin och fortsätter:

– Hästarna är väldigt bra på att spegla en. De reagerar direkt om man till exempel blir ofokuserad. Det är något väldigt stort att bli vald till ledare av en häst!

När vi träffas har Katrin precis tillsammans med en handfull andra, som ett alternativt nyårsfirande, haft en avskedsdag för det som varit och en kraftsamling för det som komma skall. Hon ser fram emot 2011, som kommer att bli ett år med mycket resande. I februari ska hon till westernridningens Mekka – Texas – och titta på världmästerskapen,  gå en kurs ”working cowhorse” och skriva artiklar.

I april och maj ska hon för första gången leda en resa till apacheindianerna i sydvästra USA och träffa hövdingen Geronimos ättling. I juni blir det en sommarresa till Klippiga bergen med långritt och boskapsdrivning.

Till hösten hoppas Katrin få tid för sitt senaste projekt. Hon har börjat skriva på två böcker. Den ena är hennes personliga historia, den andra är en barnbok om hur man kan leva utifrån indiansk filosofi.

– Jag bryr mig inte om ålder och har alltid tänkt att jag varit i den bästa åldern. Men den här 50-årsdagen har faktiskt gett mig andra tankegångar än vad jag förväntat mig. Vad vill jag nu? Hur förbereder man sig för att bli äldre?

Och hon har kommit fram till ett svar:

– Eftersom jag gör allt det jag älskar att göra, så vill jag fortsätta att arbeta med samma saker och fortsätta att lära mig nya. Fast kanske inte riktigt i samma tempo som tidigare. Framtiden ser ut att bli mycket spännande!