Patrik Svärd växte upp i Örebro med mamma och två systrar. Hemma fanns gott om barn eftersom hans mamma var dagbarnvårdare. Genom mamma fick han intresset för att arbeta med barn och ungdomar. Lusten till affärer och försäljning fick han via pappans arbete.

– Jag levde med min fantastiska mamma som var ensamstående med tre barn. Hon gick bort för cirka åtta år sedan och jag saknar henne mycket.

– Jag tyckte mycket om min pappa också, men tyvärr blev han alkoholist och dog när jag bara var elva år. Frånvaron av en manlig förebild i livet har nog lett till att jag själv strävat efter att vara det i både jobbet med ungdomar och för mina egna barn.

För sju år sedan lämnade Patrik och hans familj Onsala där de bott under tiden han arbetade som folkhälsosamordnare och senare som fritidschef i Askim utanför Göteborg.

Flytten gick till Falkenberg som de kände väl till genom besök hos släktingar. Patrik pendlade till jobbet i Askim i drygt fem år.

För två år sedan fick dottern diagnosen diabetes och han kände att han ville ha närmare hem. Han sökte och fick jobbet som förenings- och bidragskonsulent i kommunen.

– Ett fantastiskt roligt arbete. Vi har över 300 föreningar i kommunen och det finns en stor bredd på föreningslivet. Alla gillar inte fotboll och ishockey och vi vill gärna erbjuda andra aktiviteter. Att få till stånd samverkan mellan idrott och teater vore mycket inspirerande och intressant. Båda verksamheterna bygger ju på att man arbetar tillsammans mot en föreställning på arenan och scenen.

– Men för att det ska kunna utvecklas krävs nyfikenhet och en vilja att hitta nya sätt att samarbeta. En vilja som jag tycker finns i kommunens arbete med de här frågorna.

I unga år var det idrott och framförallt fotboll som gällde för Patrik. Men också kläder och showdans. Han var lite av klassens clown som inte hade något emot att uppträda.

Under skoltiden praktiserade han också i ett hotellkök och fick ett nytt intresse; matlagning. Han följer inte gärna recept utan provar sig helst fram. Ska han unna sig något riktigt gott blir det oxfilé.

Under åren som följde efter skolan arbetade han med försäljning på olika sätt. Under 1980-talet fick han vara med om att bygga upp butiker för klädmärket Gul & Blå. Senare blev han också butiksföreståndare.

Men han slutade och kastade sig ut i nya företagsprojekt. Bland annat var han den som introducerade det som då var det senaste från USA; Frozen yoghurt som snabbt blev populärt och som han sålde i Gallerian i Stockholm.

Men Patrik hade aldrig övergett tanken att få arbeta med ungdomar och fick jobb som fritidsledare hemma i Örebro. Ett drogförebyggande arbete där han också träffade unga människor med kriminell bakgrund.

Jobbet tog över alltmer och till slut blev det för mycket. Han blev utbränd. Efter lång tid tog han sig så tillbaka till arbetslivet. Han fick ett erbjudande om att jobba med ett förebyggande alkohol- och drogprojekt i Askim.

Patrik blev en ofta anlitad föreläsare och vann respekt för sina idéer om hur man kunde arbeta med barn, ungdomar och föräldrar.

Han är en igångsättare och vill inspirera människor att själva hitta lösningar.

Hans käpphäst är samverkan; alltså att göra saker tillsammans över verksamhetsgränser.

Kan du se någon skillnad mellan ungdomar i dag och när du började arbeta?

– Jag tycker ungdomar har större krav på att vara med och bestämma och tycka om sina liv i dag.

Patrik har alltid varit en fotbollslirare och var en tid styrelsemedlem i göteborgslaget GAIS. När han flyttade till Falkenberg fick han frågan om att vara med i ungdomsstyrelsen för Falkenbergs FF. Med jobbet han har i dag vill han vara fristående och sitter inte längre med i FFF:s ungdomsstyrelse.

Han har också varit tränare i fotbollslekis, men numera hjälper han till med träningen i sonens åldersgrupp.

Familjen är viktig och på fritiden försöker de umgås så mycket som möjligt. Men kanske får han en dag tid för sitt projekt som ligger på is sedan ett par år tillbaka. Han vill skriva en bok om hur barn ser på Falkenberg. Att visa staden ur deras perspektiv.