Birthe är tio minuter äldre än Inger vilket var nog så viktigt för henne att framhålla när de var barn. I dag är den marginella åldesskillnaden naturligtvis bara en kuriositet. Intressant är däremot hur de båda enäggstvillingarna fortfarande tänker i samma banor och till och med ofta handlar likadana saker. Vid ett tillfälle var den ena av dem i Varberg för att köpa kläder samtidigt som den andra var i Kungsbacka i samma ärende.

– När vi sedan träffades på kvällen visade det sig att vi köpt nästan likadana kläder, berättar de.

Birthe och Inger är födda den 21 januari 1947 i den lilla byn Östra Hjermitslev på Jylland. Av deras danska ursprung märks i dag inget, bortsett från att Birthe är ett ganska vanligt namn i vårt rödvita grannland. Och sitt ursprungliga modersmål kan de knappt tala längre.

– När vi var tio år lovade vi varandra att aldrig mer tala danska. Vi har kanske inte hållit löftet fullt ut för när vi är i Danmark försöker vi göra det men det går inte särskilt bra.

Anledningen är att Birthe och Inger bara var fem år när de kom till Sverige. Deras pappa Johannes Christensen hade svårt att få arbete och i augusti 1952 reste han till Sverige där han ordnade arbete och bostad utanför Enköping. En månad senare kom familjen efter. De var då sju syskon i åldern 1–9 år. Både Birthe och Inger minns både båtresan mellan Fredrikshavn och Göteborg och nattåget till Stockholm.

– Jag trodde att Sveriges lille kronprins, det vill säga vår nuvarande kung, skulle möta oss på Stockholms Central. Dessutom hade vår morfar skojat med oss och sagt att det gick isbjörnar på gatorna, berättar Birthe med ett skratt.

Efter något år flyttade familjen till Rimbo och senare till Flen men varken pappa Johannes eller mamma Ellen Margrethe trivdes på något av ställena. De längtade tillbaka till Danmark och sommaren 1957 lastades familjens bohag in i en järnvägsvagn för vidare transport till det gamla hemlandet. I sista stund dirigerades vagnen om till Varberg sedan en morbror till syskonen erbjudit familjefadern arbete där.

– Alla vi barn blev jätteglada. Vi ville ju stanna i Sverige, berättar Inger.

Familjen bosatte sig först i Veddige innan pappa Johannes 1960 köpte banvaktsstugan Evjedal i Derome och flyttade dit med sin stora familj som då utökats med ytterligare ett barn. Sedan dess har Birthe och Inger alltid betraktat Veddige och Derome som sin hembygd och där har de även blivit kvar. Birthe bor sedan många år i Derome och Inger i Veddige.

I Derome fann tvillingflickorna också kärleken. Birthe träffade sin Roy 1966 och gifte sig med honom året efter. Inger började sällskap med sin Bengt 1967 och stod också brud ett år senare.

– Fast första gången jag träffade Bengt var jag bara 15 år. Han fick följa mig hem från Eklövs affär där ungdomarna i Derome brukade samlas på den tiden. Då var Bengt 24 år och det tyckte jag ju var alldeles för gammalt. Men med tiden blir man ju alltmer jämnårig och till slut blev det vi två i alla fall, säger Inger.

En poäng i sammanhanget är också att Birthes och Ingers män är kusiner. Det betyder att tvillingsystrarnas barn både är kusiner och sysslingar med varandra.

– Fast de betraktar sig mer som syskon, säger Inger.

Vad som ännu mer spetsar till släktförhållandet är att Birthes svärfar var tvilling med Ingers svärmor.

Birthe och Inger har också fått erfara att livsstigen inte bara kantas av rosor. Båda har opererats och behandlats för cancer, Birthe för tjocktarmscancer och Inger för bröstcancer. I dag är är båda friskskrivna och oändligt tacksamma över det lyckade resultat som behandlingarna och operationerna inneburit.

– Vi värdesätter livet extra mycket sedan vi blivit av med cancern. Vi är helt enkelt rika som kan njuta av livet tillsammans med våra män, barn och barnbarn. Och så sjunger vi båda i kör också vilket betyder mycket.

I dag blir de folkpensionärer men på grund av att de drabbades av sjukdom slutade de arbeta för två år sedan. Inger var verksam inom långvården i mer än 40 år, framför allt på Videbo i Veddige men också under en period på långvården i Skene. Birthe var länge dagmamma men satte sig senare på skolbänken och tog studenten som 42-åring. Snittbetyget på 4,67 skäms inte för sig.

– Jag började plugga för att jag ville bli dietist men av olika anledningar blev det aldrig något med det. I stället blev jag kokerska och arbetade bland annat i Kungsäter och därefter på Videbo, berättar hon.

Birthe och Inger brukar ha gemensamt födelsedagsfirande men 65-årsdagen kommer de av praktiska skäl att fira på var sitt håll. Det kommer bli gott om folk på båda ställena eftersom släkten är stor och sammanhållningen god.

– Vi är sju syskon som är kvar i livet och vi har bra kontakt med varandra. Men de starkaste banden finns förstås mellan oss båda tvillingar.