Arbetsplatsen det handlar om är Magnusson Shipping i Varbergs hamn – ett företag som i år kan fira 120-årsjubileum. Det var här en blott 17-årig Sven Åsare knackade på den 22 januari 1962 och hörde sig för om jobb.

– Jag fick börja som springpojke, och månadslönen var 250 kronor i månaden, minns han.

Sven hade gått ut realskolan men inte egentligen funderat så mycket över vad han ville bli. Han hade gjort lite praktik i elverkstaden på Gyproc och han hade jobbat tre månader på Falkens nederlag när han fick springpojksjobbet. Så visst kan man säga att det var tillfälligheter som avgjorde att hamnen blev hans arbetsplats. Det var en spännande miljö, navet i Varberg, och Sven fann sig snabbt väl tillrätta. Dessutom fick han ju dagligen chans att öva sina språkkunskaper, både tyskan och engelskan.

Och ju mer Sven lärde sig om shipping-branschen, desto mer fascinerad blev han. Något som hans arbetsgivare tog fasta på – Sven fick pröva på nya arbetsuppgifter, han blev licensierad skeppsklarerare 1975 och 1978 fick han chansen att sköta trafiken med en båt helt själv.

– Väldigt spännande! Man kan säga att klarerarens jobb är att samordna laster och båtar och underlätta trafiken både vad det gäller formaliteter och allt praktiskt – det är som att lägga ett jättestort pussel.

Med ett stort kontaktnät och kunskaper om andra hamnar fick Sven utveckla sina talanger ytterligare. Det resulterade i linjetrafiken med sågade trävaror till Storbritannien med båtlinjen Scotline, som kom att bli företagets största verksamhetsgren.

– Jag hade en engelsk kollega som hade båtar och det blev min uppgift att skaffa laster. Och det gick ju vägen, säger han med ett skratt.

När Sven började hade företaget även stuveri. Det hade man fram till 1972 och därmed var förstås många fler människor involverade i arbetet – lastning och lossning krävde mycket folk.

– När ”bomullsbåtarna” med bomullsbalar kom kunde vi ha 70-80 man igång. Det var tungt och slitigt, det fanns ju inte maskiner som kan underlätta jobbet som nu.

Sven var nyfiken på livet ombord på båtarna och vek alltid en vecka av semestern till att vara ute och själv känna på lastning och lossning.

– Det var inte fel att få se den världen, det lärde jag mig mycket på. Men jag tror inte det var någon mer än jag som gav mig ut på det viset, skrattar han.

Det finns förstås vissa händelser som stannat kvar extra starkt, till exempel isvintern i mitten av 60-talet:

– Det låg 14 fartyg här utanför och väntade på att få lasta. Isen gick inte förrän de första dagarna i april – alla fartygen kom in samtidigt, de låg i dubbla och tredubbla led för att få lasta!

1978 var ett märkesår för Sven – då gick han in som delägare i Magnusson Shipping. Tillkomsten av Farehamnen 1995 är kanske den största enskilda händelsen under hans tid på företaget.

– Vi medverkade till att den byggdes och blev utsedda till Årets företagare det året, Hasse Gustafsson, Erik Almqvist och jag. Det var väldigt roligt.

Sven erkänner att familjen nog fått sitta emellan många gånger under dessa år – arbetsdagarna kunde bli åtskilligt längre än åtta timmar. Och stressigt kunde det också bli. Det var därför Sven tog upp löpning.

– Ja, jag började springa som avkoppling efter jobbet. Det funkade utmärkt och jag upptäckte att jag verkligen tyckte det var roligt. Så sprang jag Varbergsloppet och fick för mig att pröva på maraton också. Då var jag 45. Mitt första maraton sprang jag 1991, mitt sista 2007. Det var ett knä som inte höll, men jag har hittat ett substitut för löpningen och tränar på gym tre gånger i veckan istället.

Nu är Sven alltså inne på sitt 51:a år inom shipping och några direkta planer på att sluta har han inte.

– Nja, jag tänkte lägga av vid 65, men det tyckte mina engelska kontakter inte var någon bra idé. Och jag har ju ett roligt jobb!

För dagens ungdomar verkar det kanske mossigt att stanna på ett och samma företag i 50 år, funderar Sven. Men själv ser han det inte så.

– Det är en otrolig resa jag fått vara med om. Jag har upplevt allt från segelfartyg till högmoderna fartyg med den senaste teknologin.

– Den här branschen är så omväxlande, den utvecklas i rasande fart och det händer hela tiden nya saker. Man hinner helt enkelt inte gro igen!