Glenn är född i Tyresö utanför Stockholm och var bara nio år när hans mamma dog på grund av sitt missbruk. När han var 13 år dog även hans pappa av samma orsak.

- Då hamnade jag hos en fosterfamilj i Fränsta som ligger mellan Sundsvall och Ånge. Där fick jag gå om en klass eftersom jag innan dess hade struntat fullständigt i skolan på grund av förhållandena hemma, berättar han vidare.

Glenn är inte den som gräver ner sig i sitt förflutna och vill inte framstå som en gråtmild person som helt fokuserar på det som varit. Med åren har han byggt upp befriande distans till sin uppväxt men samtidigt inte försökt springa ifrån den verklighet som han en gång upplevt. Han ger i dag ett stabilt intryck och har en bejakande livssyn.

- Jag bestämde mig tidigt för att gå in i mig själv och försöka ta reda varför verkligheten var som den var för mig när jag växte upp, säger han.

Efter nian gick Glenn två år på Skogsbruksskolan i Ljungaverk och fick därefter anställning på Callans Trä som är ett företag som ägnar sig åt sågverks- och skogsarbete. På lediga stunder hände det ofta att han läste psykologiböcker för att få veta mer om människans inre liv.

- Jag insåg snart att jobbet på Callans Trä inte var något att satsa på. Jag ville bevisa att jag kunde studera och sade upp mig efter ett och ett halvt år. Någonstans längst inne drömde jag om att bli barnläkare och började med att söka till Vårdskolan i Sundsvall.

Möjligen var det erfarenheterna från den egna barndomen som fick honom att söka sig till vården. Under alla förhållanden flyttade han till Helsingborg där han fullföljde sin utbildning till undersköterska. Då hade han träffat sin första stora kärlek och gift sig. 1985 föddes hans äldsta dotter Ida.

Som nyutexaminerad undersköterska fick Glenn fick jobb anställning på kirurgen vid Helsingborgs lasarett. Jobbet där blev inte vad han tänkt sig.

- Jag fick mest köra transporter och städa och det var ju inte det jag hade utbildat mig till. Jag sade upp mig och gick till Arbetsförmedlingen som ordnade ett jobb till mig på ett företag som tillverkar lister. Det var ju inte heller precis vad jag tänkt mig.

Glenns stora önskan var att studera vidare men han hade svårt att hitta lämplig utbildning. När han såg i en annons att SJ sökte personal till bangården i Helsingborg lämnade han in en ansökan.

- Jag blev antagen och arbetade på bangården i 15 år. Men när Öresundsbron stod klar 2000 blev jag uppsagd.

Att ha järnvägsmiljö som arbetsplats var dock något han trivdes och därför föll det sig naturligt att han fortsatte på det inslagna spåret. Han bestämde sig att bli lokförare och utbildade sig i Borlänge till detta. När han sedan fick sitt lokförarcertifikat hade han uppfyllt den klassiska dröm som många pojkar åtminstone förr bar på.

- Att jag blev lokförare var däremot mest en tillfällighet. Det var aldrig något jag drömde om när jag var grabb, säger han.

Glenn är sedan flera år tillbaka anställd av Green Cargo som tidigare gick under namnet SJ Gods. Det betyder att han huvudsakligen kör godståg och nästan alltid är ensam i förarhytten. Han berättar att lokföraryrket genomgått stora förändringar tack vare dagens teknik men att det gamla klassiska begreppet ”död mans grepp” fortfarande finns kvar. Det betyder att lokföraren under färd alltid håller sin hand eller fot på ett reglage. Om föraren skulle förlora medvetandet och tappa greppet om reglaget stannar tåget automatiskt.

- Men i övrigt är mycket nytt. Vi gör nästan allt förarbete själv och ”sätter ihop” tågsättet på egen hand, berättar Glenn som har utbildning på sex olika lok.

När vi träffar honom ska han senare på dagen köra en transport till Värö men oftast går turerna betydligt längre än så. Gamla järnvägsmetropolen Hallsberg är en plats han allt emellanåt kör till.

I morgon är Glenn framme vid livets middagshöjd. Han fyller 50 år och befinner sig på Filippinerna tillsammans med sin sambo Susanne, sin äldste son Jakob och ytterligare några närstående.

- Min systerdotter Lina bor på Filippinerna och vi ska bo bos henne. Vi blir borta i fyra veckor och Susanne och jag ska förlova oss på själva födelsedagen. Och när vi kommer hem har det förhoppningsvis börjat våras i Sverige...