Lite knepigt är det inledningsvis att komma på hur den förvånansvärt välbevarade katalogen är upplagd. Det går till exempel inte att enkelt slå på respektive ort för att se vilka som var telefonabonnenter där. I stället har Kungliga Telegrafverket, som var utgivare av katalogerna i telefonins barndom, valt att presentera alla abonnenterna i bokstavsordning. Eftersom katalogen omfattar Halland, Västergötland, Bohuslän, Dalsland samt västra delen av Småland samt hela Göteborgsområdet, är det med andra ord inte gjort i en handvändning att räkna ut hur många abonnenter det fanns i till exempel Varberg för hundra år sedan.

Torsten Stener, bosatt i Tvååker och tidigare välkänd bilhandlare och flygare, berättar att han fick katalogen för några år sedan av sin svägerska Dagmar Vastesson i Söderköping.

- Hon hittade den på en auktion där besökarna fick plocka med sig en del saker utan att betala för dem. Katalogen har tidigare funnits på en telefonstation i Söderköping men eftersom den inte omfattar den delen av landet har den aldrig kommit till någon större användning, säger han.

Den 360 sidor tjocka katalogen innehåller också en förteckning över de stationer som är upptagna i den. Dessa är i Varbergs- och Falkenbergsområdet följande: Apelvik, Backa station, Falkenberg, Fegen, Fridhemsberg, Heberg, Lia, Träslöfs Fiskeläge, Tvååker, Tofta, Ullared, Varberg, Veddige och Vessigebro. På varje ställe fanns minst en anställd, som regel en kvinna, som kopplade samtalen vidare.

I vår tid då mobiltelefoner, smartphones och andra små tekniska underverk är var och varannans självklara egendom är det också intressant att läsa de allmänna regler som varje abonnent var skyldig att följa för hundra år sedan. Som andra punkt står bland annat ”Kom genast till apparaten, då signal höres”. I andra punkten får den uppringde uppmaningen att ”Svara med namnet eller numret å egen apparat, icke med ”Hallå”. Härigenom vinnes tid. Afhöres ej andra abonnenten, upprepa då namnet flera gånger”.

Telegrafverket ger också rådet ”tala tätt intill mikrofonen, afpassa röstens styrka efter linjens längd” samt ”håll under samtalet hörtelefonen fast tryckt intill örat".

Telefonsamtalen på den här tiden var inte särskilt billiga. I katalogen redogörs utförligt för de olika taxor som gällde. Samtalslängden indelades i treminutersperioder och om ledningens längd inte översteg 10 mil kostade en period 15 öre. Om ledningens längd översteg 10 mil men inte 25 mil blev kostnaden genast den dubbla. Översteg ledningens längd 160 mil kostade ett samtal 2 kronor för varje treminutersperiod. Det var mycket pengar år 1912.

Torsten Stener har läst i telefonkatalogen med stort intresse och bland annat funnit att hans farfar Sven Johan Bengtsson var tidigt ute med att skaffa telefon. Han bodde i Angryd i Sibbarp och hade 1912 telefonnummer 46a. Även om många telefonnummer i Tvååkersområdet inleds med just 46 återfinns de inte som slutsiffror till det som går till släkten Steners födelsehem i dag.

- Men Bergendahls i Tvååker har däremot i princip samma telefon i dag som för hundra år sedan. Handlaren Ivar M. Bergendahl hade på sin tid telefonnummer 30 och i dag har affären som han en gång startade 40030, konstaterar Torsten Stener.