Anna har ofta upplevt att hon är annorlunda. Att hon bär på ovanliga värderingar.

– Våra barn har till exempel ingen dator eller mobiltelefon. De kan inte gå in på sitt rum och sitta framför datorn eller TV:n. Ser vi en film, ser vi den tillsammans.

Anna säger att hon inte är teknikfientlig, men att hon tycker att yngre barn ibland har saker och en livsstil som är mer lämpad för äldre tonåringar.

– Barn i dag får så många intryck. Det är lätt för dem att bli överstimulerade.

Själv växte Anna upp i Malmö. På Davidshallsgatan, i kvarteret Triangeln.

– Min farfar lät bygga ett hus för sin släkt. Där bodde vi. Alla i 22:an. Farmor i våningen ovanpå och pappas faster under oss.

Annas farfar, Oscar Sederowsky, kom till Sverige från Polen i början av 1900-talet. Han var jude och flydde tillsammans med sina bröder från antisemitismen. Oscar gav sig in i textilbranschen.

– Han började med ingenting. Det slutade med att han hade både fabriker och affärer i Malmö.

Anna är sladdis, i en syskonskara på fyra barn. Det är tio år till närmsta syskonet.

– Jag ville nog som alla barn vara som de andra. Men jag kände mig alltid ovanlig.

När man är liten är det lätt att bli rädd för saker och ting. Men Annas mamma Kerstin fångade upp och konfronterade rädslan genom att våga prata om den på ett bra sätt.

– Jag minns så väl att hon sade: ”Jag är inte rädd. Det finns ingenting att vara rädd för.”

– Det är något jag vill förmedla till mina barn.

Det finns mycket kärlek i Annas röst när hon berättar om sin mamma.

– Hon var lite som en krigare. Modig och skärskådande. Kunde se igenom saker. Till exempel om någon kompis inte var bra för mig. Då sade hon det.

Anna var tjugo år när hon förlorade sin mamma Kerstin.

– Det var jättetufft. Verkligen. Är fortfarande tufft. Man blir ju hela tiden påmind att man inte har sin mamma, säger Anna, som för ett par år sedan även miste sin pappa Kaj.

Efter uppväxten i Malmö väntade världen. Under 1990-talet var Anna ute och reste. Bodde i perioder i Frankrike, där hon varvade studier i franska med att jobba på restaurang. Läste upp ämnen på Komvux och sökte in till sjukgymnastutbildningen. Under studietiden i Göteborg träffade hon också sin man Mikael, genom kampsporten ju-jutsu.

– Han hade ett så fint sätt att hålla upp mig, efter att han hade kastat, säger Anna humoristiskt.

Först var de träningsvänner, sedan blev de ihop.

– Jag vet att vi skojade om att ”du är väl inte heller en sådan som samlar på porslin?”

Familjen bor nära hav och hagar i Åsa. De hamnade här av en ren slump. Mikael är en välkänd vindsurfare. För drygt tio år sedan råkade han se en annons om en tomt med en liten stuga. Läget var det viktiga, precis intill favoritsurfviken. Den lilla stugan är nu flyttad en bit upp på tomten och familjen bor sedan 2010 i en modern villa.

– Jag tycker mycket om att bo här, i naturen. Det ger lugn och ro.

Efter flytten till Åsa blev Anna klar med sin utbildning. Jobbade ett tag som sjukgymnast inom Varbergs kommun. Sedan blev det Hälsans hus i Landvetter och en företagshälsovård i Göteborg. Under den perioden fick hon också sina två barn. I dag är hon egen företagare och arbetar både som sjukgymnast och som yogalärare.

– Jag tycker om att ta hand om människor. Vare sig det är yoga-elever eller min egen familj.

För Anna är träningen självklar. Hon promenerar eller springer en daglig runda. Allt för att bygga upp styrkan i kroppen och att få känna endorfinerna. Det är också ett sätt att hitta tillbaka till sig själv.

– Träning sorterar tankar. Sedan mår man ju bra av att vara fysiskt stark och orka vardagen.

Varje dag utövar hon också iyengaryoga. Yogan är annorlunda.

– Det är mer fysiologiskt, eftersom yoga lugnar nervsystemet.

Det står en bräda utanför entrédörren. Hela familjen har ett nytt, gemensamt intresse. Vågsurfing.

– Det räcker inte att bara snacka om att det är viktigt att måna om sin egen tid och träning, att bry sig om andra människor och att ta hand om sin familj. Det måste komma från hjärtat.

– Jag har ju valt bort allt annat. Jag går inte på en massa fester eller har ett stort umgänge.

Om Anna ska önska sig något i framtiden, så är det inga dyra saker som står på önskelistan. Det är att få ha kvar möjligheten att göra det hon mår bra av.

– Framtidsdrömmen är att ha hälsan. Att jag kan få njuta av den ålder som ligger längre fram och på så sätt vara delaktig i min mans och mina barns liv.

– Tänk att få vara en pigg och alert mormor eller farmor och kunna få njuta lika intensivt av livet som jag gör nu!