I morgon firar Mats Persson sin 60-årsdag och kan se tillbaka på ett framgångsrikt musikliv. Även om han alltid haft många strängar på sin lyra, från ungdomsbandet The Dailones, jobben som manager, producent och hotelldirektör till allsången på Vallarna och trion Bo&Matz Orkester, kommer vi ändå inte förbi åren med Matz Bladhs Orkester.

– Det mest fantastiska är att Matz Bladhs, som firar 40-årsjubileum i år, fortfarande lever och utvecklas.

Men starten på Mats Perssons musikliv var gitarren han fick av sin far på konfirmationsdagen. I yngre tonåren träffade han Bo Liljedahl och de bildade The Dailones. Då drömde de om att få spela på de stora scenerna. Den första riktiga spelningen var på dansstället Centrum i Långås och så småningom kom man upp i ett gage på 400 kronor för en kväll. 1969 beslöt Mats Persson att det var dags att gå vidare och bildade ett band tillsammans med fyra andra musikkompisar. Han var den som fixade spelningarna medan de andra medlemmarna fortfarande hade andra arbeten. I början var namnfrågan inte riktigt löst och Mats hade en stark önskan om att hans namn skulle finnas med.

– En dag satt vi på Stålboms konditori i Falkenberg och spånade över en fika. Till slut enades vi om namnet Matz Bladhs orkester. Z:at kom till för att göra det lite speciellt och Bladh för att en av killarna kallades ”Bladet”.

Det blev ett 1970-tal med mängder av spelningar med mest cover-låtar. Det var inte ovanligt att man låg ute på vägarna runt 300 dagar på ett år. Till slut satsade gruppen pengar på att spela in en skiva som testades på Svensktoppen. De fick rubriker och gaget steg till tusenlappen. Under de intensiva åren belastade Mats rösten så hårt att han under tre år fick gå en sångutbildning i Göteborg. Sedan rullade det på under 80-talet. De gav ut ett antal skivor som kallades Leende dansmusik och som resulterade i tre guldskivor. Då hade man också tagit in en solist i gruppen.

– När jag fick problem med rösten tappade jag också lite av motivationen att spela i bandet och från 1981 blev jag i stället manager.

Året efter blev han av en slump erbjuden att köpa Grand Hotell i Falkenberg tillsammans med Matz Bladhs orkester. Under 90-talets svåra ekonomiska läge gick företaget i konkurs och Mats Persson, som då redan hade löst ut bandet, fick lämna företaget 1992. Ett par år senare blev han i stället ägare till ett hotell i Alingsås som han i dag driver tillsammans med sina tre barn. I mitten på 90-talet införlivades även ett hotell i Trollhättan.

Men scenen har han aldrig lämnat helt under årens lopp. Allsången tillsammans med Bo Liljedahl på Vallarnas friluftsscen i Falkenberg är nu inne på 13:e säsongen och i år blir det sex föreställningar. Dock utan Mats Persson som numera håller sig till det administrativa arbetet bakom kulisserna. Det blir bara ett musikframträdande för hans del i år.

– Under årens lopp har jag hela tiden känt kravet på mig själv att göra årets uppträdande bättre än föregående. Så nu ska det bli roligt att bara uppträda en gång under säsongen.

Telefonen ringer ett par gånger under vårt samtal och musikkompanjonen Bo Liljedahl gör ett kort besök för att hämta affischer. Mats Persson erkänner att han blir rastlös om han inte har något för händer, men att han övar på att ha tomma rutor i almanackan. På senare år har han också trappat ner till en mer normal arbetstid. För två år sedan drabbades hela familjen av en stor förlust när barnbarnet Alexandra dog bara nio år gammal. Då hade hon levt med blodsjukdomen Leukemi under fem år.

– Det har tagit så mycket kraft under de här åren och saknaden är så väldigt stor. Alexandra var en tapper tjej och hade en lista på saker hon ville göra innan det var för sent. Hon var ofta med mig under arbetet med musikkvällarna på Vallarna. Där träffade hon bland annat sin idol Linda Bengtzing, men nöjde sig inte med en autograf utan de blev goda brevvänner. Därför var det naturligt att vi ringde efter Linda som kom och vakade tillsammans med oss när Alexandra dog.

Mats Persson vill gärna berätta om Alexandra för att andra ska få en tankeställare och inte alltid ta livet för givet. Han har lärt sig uppskatta de enkla sakerna i livet och det händer att han i dag kan sitta ner en stund i trädgården och bara njuta av finnas till. Samtidigt kan han ju ha koll på vad som händer på andra sidan Ätran och lyssna på om det låter som det ska på Allsången.