Ebbe fyller 100 år i morgon och kan överblicka fotbollen i Varberg med djupare perspektiv än någon annan. Han var med redan på den tiden när stans fotbollsgrabbar fick hålla till i Vallgraven för att kunna utöva sin sport. Ebbe tillhörde Platsakamraterna som brukade spela mot andra kvarterslag under mer eller mindre ordnade former.

1925 bildades Varbergs BoIS och samma år invigdes också Påskbergsvallen. Redan första året utmanade Bois kollegan Gif, som då redan varit i gång i 20 år, i en vänskapsmatch. Enligt historieböckerna vann Gif med 3–0 och Ebbe, som har minnet i gott behåll, är bomsäker på att han såg matchen.

Däremot brydde han sig inte om att bevista Påskbergsvallens invigning den 2 juli 1925 trots att självaste kung Gustav V var på plats och höll tal.

– Det var så vackert väder den dan så jag åkte ut till Getterön i stället, har han berättat.

1926 debuterade Ebbe som 17-åring i Bois juniorlag och redan året efter var han mogen för A-laget. Sejouren i Bois blev dock kortvarig. Brorsan Fritz (Kajka kallad) lockade efter bara något år över sin ett år yngre bror till Gif och där blev Ebbe kvar tills han lade kängorna på hyllan i början på 1940-talet.

– Fritz spelade ju i Gif och ville att vi skulle spela tillsammans i kedjan, säger Ebbe som förklaring till övergången.

Ebbe spelade oftast center eller vänsterytter och var känd för sina knallhårda skott. Han sköt lika bra med högern som med vänstern.

– Ebbe låg alltid i topp i skytteligan men i botten i träningsstatistiken. Han var glad i tjejer redan då, skrattar 15 år yngre brodern Åke som är med när vi träffar Ebbe på Kalkstensgatans äldreboende.

De båda bröderna kommer från en stor och välkänd Varbergsfamilj. Syskonskaran upptog åtta bröder och en syster. Äldst var Uno som var född 1901, därefter kom Donald, f 1903, Artur, f 1905, Fritz, f 1908, Ebbe, f 1909, Göte f 1911, Dolly, f 1914, Åke, f 1921, och Åke, f 1924. I dag finns bara Ebbe och Åke den yngre kvar i livet.

– Åke som föddes tre år före mig dog som liten. Det gjorde även Artur och Göte, berättar ”minstingen” Åke Svensson som fick ärva namnet efter som brodern som inte fick leva.

Ebbe föddes i det så kallade Drängahuset vid Västra Vallgatans södra ände. Precis som sina äldre bröder Uno, Donald och Fritz började han spela fotboll redan i koltåldern och intresset har hållit i sig genom alla år. Numera kan han av förklarliga skäl inte gå på några matcher längre men han följer resultat och tabeller i Hallands Nyheter.

– Han är förstås mest intresserad av hur det gått för Gif och jag brukar jag berätta om jag varit och tittat, säger Åke.

Som så många andra Varbergsbor är Ebbe gammal Monarkare. Han började visserligen sin yrkesbana med att gå till sjöss och dessutom hann han med några år som rörläggare innan han hamnade på den då stora cykelfabriken. Där lödade han cyklar så det härliga till och avancerade med tiden till förman på galvaniska avdelningen. Efter 22 år på Monark fortsatte Ebbe sin yrkesbana på Bulten-Kanthal i Hallstahammar där han blev kvar till sin pensionering i mitten på 1970-talet.

Efter några år i Landskrona flyttade Ebbe 1990 tillbaka till hemstaden Varberg. Numera är han änkeman sedan några år men är ändå nöjd och tacksam med tillvaron på Kalkstensgatan där han bor sedan några år. Han har kvar glimten i ögat och tycker om att flirta med speciellt de unga tjejerna på avdelningen.

100-årsdagen i morgon kommer Ebbe att fira på äldreboendet tillsammans med barnbarn, barnbarnsbarn, släkt och vänner.

– Födelsedagstårtan är beställd och dessutom blir det konjak till kaffet.