Den lilla halvåringen vi träffade i somras har blivit en kavat liten tös som uppmärksamt håller koll på omgivningen och som mycket bestämt talar om vad hon gillar i matväg. Just nu är det falukorv, skinka och köttbullar, och helst ska hon äta själv.

– Man får passa på och snabbt smyga in en sked med annan mat när det går, säger Jessica och tillägger skrattande att stressnivån har ökat.

– Junis kräver definitivt mer lek och underhållning. Men det är bara roligt!

Jessica och Junis träffar fortfarande mammagruppen regelbundet. Det märks så tydligt nu vilka roller barnen tar i gruppen, säger Jessica.

– Junis är mer försiktig, hon är den som hellre iakttar de andra än tar för sig. Hon plockar åt sig några leksaker och sätter sig en bit ifrån och leker själv och är jättenöjd med det. Men hemma kan hon vara riktigt stöddig!

Och så ”pratar” hon gärna.

– Det är jättespännande. Ibland önskar man att det fanns en maskin som kunde översätta jollret, säger Fredrik. Hon försöker ju verkligen uttrycka något.

Annat som hänt i Junis liv de senaste månaderna: hon har varit på sin första utlandssemester, hon är med i babysim på Klitterbadet och har klarat Babyankan och jobbar som bäst på Babysjöstjärnan. Och hon har klarat sig utan mamma och pappa i två dagar och en natt!

– Det var första gången vi varit ifrån henne så länge. Vi var bjudna på bröllop i Skåne och Junis fick därför sova över hos mormor och morfar.

– Det kändes både konstigt och skönt. Det är ju nästan så att man har glömt hur det är att vara bara vi två!

Under Junis första år har både Fredrik och Jessica mist sin mor- och farföräldrageneration. Nu är deras egna föräldrar den äldsta generationen, själva befinner de sig i mitten – generationsväxlingen ändrar perspektiven, det känner både Jessica och Fredrik.

Och nu väntar Junis första jul. Särskilt Jessica tycker det känns viktigt att etablera jultraditioner redan nu, och som de flesta barnfamiljer pusslar de för att julafton ska bli bra för alla: först en riktigt traditionell jul hos mormor och morfar i Ätran, sedan en knytkalasjul med Fredriks familj hemma hos Fredriks syster och hennes familj i Träslövsläge.

Även för Fredrik och Jessica är det ny mark – det är första julen för dem som föräldrar. Skönt att fokus flyttas över på Junis nu, tycker de. Samtidigt fasar de lite för det överflöd som jul brukar betyda.

– Vi har själva inte köpt så mycket till henne än. Det känns bättre att lägga undan pengar till längre fram.

Däremot är Jessica inte särskilt glad över alla företag som ringer och erbjuder produkter av olika slag.

– Det händer nästan varje dag att något företag ringer. Tanken är att man ska binda upp sig för paket, ungefär som i en bokklubb. Vi har hoppat över det mesta, det är så lätt hänt att man glömmer att tacka nej till nästa utskick och så står man där med saker man inte vill ha. Och dessutom finns det så mycket bra barngrejer på närmare håll om man verkligen behöver dem.

Junis favoriter nu är böcker och grejer som låter – och förstås alla de saker som mamma och pappa inte vill att hon ska leka med! Hon har inte börjat gå än men hon kryper väldigt effektivt och snabbt och vet precis vad hon är ute efter – som till exempel fjärrkontrollen och telefonen…

– Det verkar som om barn har en inbyggd radar för sånt!

Jessica tänker fortsätta att vara föräldraledig fram till maj, juni. Sedan tänker hon mjukstarta med att jobba en dag i veckan för att i augusti börja jobba som vanligt igen. Då tar Fredrik föräldraledigt för att skola in Junis på dagis.

Men allt det där känns rätt overkligt än.

– Ja, än är jag inte redo att vara ifrån Junis, säger Jessica. Visst kan jag sakna vuxenkontakt ibland men jag trivs jättebra med att vara hemma med Junis. Jag jobbade mycket innan vi fick barn och det kommer att bli mycket jobb sedan också, så jag vill ta vara på den här tiden.

Fredrik för sin del kommer eventuellt att ta föräldraledigt när Junis är lite äldre, kanske 2–2,5 år.

– Många av mina kompisar som också är pappor har sagt att det är roligare att vänta tills barnen är lite större. Dessutom är jag ju inte ifrån Junis mer än några timmar i taget eftersom jag alltid åker hem på lunch. Och på kvällarna är jag ju också med henne.

Syskon?

– Det har vi inte tänkt så mycket på än, säger Jessica. Jag vill nog komma tillbaka till ”verkligheten” ett tag igen först. Och när vi tänker på hur vi själva växte upp, så tror jag att det kan vara bra att det blir ett par–tre år mellan syskon, både för vår och Junis skull.

Jessica och Fredrik har fixat det så att de har två ”egna” kvällar per vecka, då de gör vad de vill. Och de försöker ta vara på söndagarna (eftersom Fredrik även jobbar lördagar) och göra saker tillsammans. Just nu är familjenöjet Junis bebissim i Falkenberg.

– Livet har definitivt förändrats. Förr innan Junis kom, hade vi aldrig bråttom upp på mornarna. Då brukade vi säga att vi borde gå upp tidigare och inte slösa bort så mycket tid.

– Nu har vi inget val! Nu är det tidiga mornar – och det är riktigt skönt att se hur mycket man hinner med, skrattar Fredrik. Fast man förstår ju det här med eftermiddagsvila också…