För fem år sedan lämnade Birgitta storstaden Malmö och återvände hem till Fridhemsberg. 35 år som sjuksköterska, framför allt som narkossköterska på Malmö Allmänna Sjukhus, fick räcka.

– Det var en dröm jag burit på länge, för jag har mitt hjärta på landsbygden. Så dog min mor och jag ärvde mitt föräldrahem. Samtidigt fick jag chansen att gå i förtida pension. Jag kände att tiden var mogen – jag flyttade hem igen och det har jag aldrig ångrat.

Birgitta är en stark och driftig person med många intressen. Nyfiken och kunskapstörstig har hon alltid varit och åren i Malmö fylldes med mycket mer än jobb.

– Jag pluggade humaniora på Lunds universitet på ledig tid. Det var jättekul! Jag började med folklivsforskning, sedan blev det konsthistoria, antikens historia och filosofi. Och till slut hade jag en fil kand.

– Jag läste för att det var roligt, men det var också skönt att lämna den ”fyrkantiga” sjukhusvärlden och träffa andra människor och få andra intryck. Jag gick många slöjdkurser också. Man kan säga att jag hade etiken på jobbet och estetiken på fritiden, säger Birgitta.

Att byta storstaden mot livet på landet var ingen svår omställning för Birgitta. Visst, hon älskar fortfarande Köpenhamns häftiga puls, men hon har sitt hjärta på landsbygden. Den står för allt som är äkta och rent, där finns närheten till skogen, möjligheten att odla sin mat...

– Storstaden har sin charm, landsbygden har sin. Det är två olika sätt att leva på, och jag kan och har upplevt dem båda, säger hon.

– Dessutom har jag alltid haft min förankring här i Fridhemsberg. Jag känner fortfarande folk i trakten, jag lär känna nya människor också – jag träffar minst lika mycket folk här som i Malmö!

Birgitta kallar sig lite skämtsamt för inlandsambassadör. Hon tar varje tillfälle att hävda inlandets rätt till service, utbud och aktiviteter.

– Jag tycker vi ska ställa krav på vad vi vill ha, inte bara ge efter och tro att allt måste förläggas till stan. Jag brinner för inlandet, jag vill dra saker hit! säger hon med eftertryck.

Själv är hon engagerad i Vuxenskolan, Falkenbergs Hemslöjdsgille (där hon ansvarar för ungdomsverksamheten) och i Fridhemsbergs egen bygdegård, Fridhemsgården.

Där renoverar hon och andra i styrelsen fönster just nu. Byggnadsvård är spännande, säger hon. Och fönster är husets själ.

– Att få arbeta hantverksmässigt och både använda huvudet och händerna är utvecklande och bra för självkänslan. Och det finns en sådan kreativitet här! Alla får chansen att visa vilka kvaliteter de har och det skapar en fin samhörighet mellan oss.

Hon är också med och försöker dra igång en ny förening i Falkenberg, Energiringen, som fokuserar på nyandlighet, spiritism och personlig utveckling.

– Det är också ett otroligt spännande område, säger Birgitta som intresserar sig mycket för alternativmedicin och odlar egna läkeväxter.

Finns det något du inte är intresserad av?

Birgitta skrattar och håller med om att hennes nyfikenhet på livet nog omfattar det mesta.

– Och jag har en hel del idéer om vad jag vill göra framöver. Min pappa hade bilverkstad här i byn och jag ärvde ju den fastigheten också. Jag skulle vilja starta en affär där och utveckla de intressen jag har, bland annat inom alternativmedicin.

Svårigheten är nog att få tiden att räcka till allt hon vill göra – särskilt som hon också är en mycket social person.

– Jag bor ju precis intill vägen och gillar att folk tittar in. Så var det med pappas bilverkstad – folk kom förbi och fick en kopp kaffe av mamma. Och hade de beställt tid för reparation så fick de mat också!

– Själv blir jag väldigt glad när grannbarnen ringer på och vill slöjda och pyssla. Det är roligt att dela med sig av det man kan och jag har ju inga egna barn och därmed inga barnbarn.

Att hon nu fyller 65 är inget Birgitta våndas över. Tvärtom. Hon går sin egen väg och försöker vara sann mot den person hon är.

– Jag har alltid vetat vad jag vill. Och jag tror vi alla känner i hjärtat vad som är rätt – det gäller bara att fråga sig vad man vill med sitt liv och ta tag i det. Då blir det bra!