Hon heter inte Rosa eller Blenda. Hon heter 882 och är en modern kossa. Tillsammans med 160 artfränder bor hon i en lösdriftsladugård med mjölkrobot och automatisk utgödsling – och hon lider av de högproducerande mjölkkornas vanligaste gissel; juverinflammation.

Men 882 är i goda händer på gården i Nyby utanför Laholm.

Djurskötaren Maria Larsson har koll på individerna i den stora besättningen och nyss rullade distriktsveterinärens röda tjänstebil upp på gårdsplanen. Nu böjer sig AnnaMaria Olhav ner vid sidan av det inflammerade juvret och mjölkar försiktigt ur några droppar mjölk för provtagning. Vad är det för bakterier som växer? Är valet av behandling det rätta? Kommer penicillinet att hjälpa eller ska man byta sort?

AnnaMaria Olhav arbetar extra på veterinärstationen i Laholm under jul- och nyårshelgen. Här hade hon också feriearbete under nio veckor i somras och hon trivs utmärkt. Efter att hon har tagit sin examen vid Sveriges lantbruksuniversitet Ultuna den 15 januari är det dock ett annat arbete som väntar. Då ska hon tjänstgöra hos Varbergveterinärerna.

- En tredjedel av deras patienter är smådjur, en tredjedel hästar och en tredjedel nötkreatur. Det är en bra blandning till att börja med, ett sätt att hålla liv i kunskaperna om de olika djurslagen efter utbildningen, säger AnnaMaria.

Hennes examensarbete handlar om fotröta hos får, en ganska ny djursjukdom i Sverige. AnnaMaria har kartlagt hur olika länder hanterar sjukdomen.

Över huvud taget är AnnaMaria mest intresserad av det veterinärerna kallar stordjur – kor, hästar, svin och får. Men specialiseringen får komma senare.

- Min plan är att börja som distriktsveterinär. När man är ny och grön är det väldigt spännande med jourer och akutfall.  Att möta djuren i deras hemmiljö och samarbetet med djurägarna är också speciellt, säger AnnaMaria. 

AnnaMarias djurintresse ”har alltid funnits där” och växte sig starkt med den svarta dvärgvädurskaninen Snuttan, som hon fick som sexåring. Under hela uppväxten höll hon sig sedan med kanin.

Att bli veterinär är dock inte någon barndomsdröm. Tanken fanns där varken under gymnasiestudierna på det naturvetenskapliga programmet eller efteråt, när hon åkte till Island för att jobba några månader och fundera över vilka vidare studier hon skulle satsa på. Då stod valet snarare mellan läkarlinjen och en utbildning till civilingenjör.

- Men det som skulle bli tre månader på en isländsk fårgård blev till två år.

Att följa årstidsväxlingarna på gården och de drygt 500 tackornas liv var lika intressant som att lära sig isländska och så fick AnnaMaria idén att kombinera sitt medicinska intresse med sitt djurintresse. Hon reste hem till Sverige, läste upp betygen och sökte till veterinärutbildningen i Uppsala. 

Nu är fem och ett halvt års studier till ända. AnnaMaria visste att det skulle vara mycket att läsa och säger att den som inte gillar att plugga, den ska inte söka till utbildningen. Några skönlitterära böcker har hon varken hunnit eller orkat läsa under de här åren. Hon har inte ens haft teve. Men det har varit värt slitet och sammanhållningen bland studiekamraterna har blivit stark.

- Jag har fått vänner för livet och kommer att sakna studentlivet mycket.

Ändå är det förstås en glad AnnaMaria som ger sig ut i dansens virvlar på Uppsala slott i sin nya, vinröda balklänning på avslutningsfesten i kväll. Drömjobbet hägrar.

- Det bästa man kan få göra är ju att åka ut till en gård och hjälpa till vid en kalvning, där man får ut en levande kalv som kon slickar ren efteråt!