Det hela startade i maj 2008 när Victoria Svenmyr, som är lärare på Bosgårdsskolan i Tvååker, reste till Bristol Academy i Kampala tillsammans med ytterligare en lärare, sju elever i årskurs 6–8 och ett par föräldrar. Att det blev just den skolan berodde på att en av föräldrarna tidigare hade kontakt med rektorn på skolan.

Men det är egentligen tack vare farmor Gertruds hemsydda kläder som Victoria Svenmyr fått upp ögonen för nöden i världen. I höstas dog farmor och nu är Victoria på väg att överlämna de över 100 klädesplagg som hennes farmor hann sy innan hon gick bort.

– Min farmor har alltid sytt kläder till fattiga barn. När jag skulle resa till Uganda första gången skickade hon med kläder och blev så glad när hon sedan fick se foton på barnen i hennes hemsydda kläder.

– Därför är det nu ett hedersuppdrag att lämna över de kläder hon sydde strax innan hon dog. Min pappas faster bidrar också med 40 tröjor som hon stickat av restgarner.

Vad gjorde mest intryck på dig vid förra resan till Uganda?

– Att de människorna jag mötte har så mycket kärlek att ge. Trots att de inget har är de så glädjefyllda och kärleksfulla. Vi som har så mycket klagar gärna och lider av depressioner.

Fattigdomen är stor och hjälpbehovet oändligt. Det är inte ovanligt att barnen får vara utan skolmat för att pengarna har tagit slut. Det mål mat som ibland är det enda de skulle fått under dagen.

Men Victoria Svenmyr och hennes skolelever på Bosgårdsskolan har idéer hur man kan hjälpa barnen som går på Bristol Academy i Uganda. De samlar in pengar på många olika sätt. Exempelvis har de det senaste året har samlat kapsyler, uttjänta värmeljushållare och konservburkar som sedan sålts till Stena Metall. Insamlingen gav cirka 1 000 kronor som redan är skickade till skolan plus pengar som fritidsbarnen på Bosgårdsskolan samlat ihop.

– Vi tar också med en bok som våra skolbarn i fjärde klass har gjort. De har ritat teckningar av svenska vilda djur och skrivit text på engelska. Flera undrar också om de inte kan få bli brevvänner med barnen i Uganda. De visar ett stort engagemang för att hjälpa till på olika sätt.

– Jag tror att vi genom att skapa kontakter med andra kulturer och länder bidrar till förståelsen mellan människor och att få till stånd förändringar. Något som barnen i både Sverige och Uganda skullle ha glädje av hela livet.

Skolan Bristol Academy har cirka 400 elever mellan tre och 18 år. En del av dem bor på skolan under svåra förhållanden där till exempel 36 flickor delar på ett litet rum fyllt av våningssängar.

Det saknas medel till det mesta, men rektorn Eddie försöker så gott det går att tillsammans med barnen dra in pengar till mat och det arrende de betalar för skolhuset. Musikeleverna på skolan har ett brassband som spelar för att få in pengar.

För insamlade pengar har man lyckats köpa loss en markbit intill den nuvarande skolan. Där har man sakta men säkert börjat bygga en egen skola. Målet är att så fort som möjligt kunna flytta för att slippa betala dyr hyra för den nuvarande skolbyggnaden.

Eddie Kisingiri är 36 år och utbildad musiklärare. När hans far mördades under 1970-talet tog en holländsk präst hand om honom, hans mor och syskon. Efter utbildning fick han arbete som musiklärare på en skola och slet hårt, men snart kom han på att han ville driva en egen skola. Och precis som han själv togs om hand en gång tog han hand om en ung pojke, som var en av hans första elever, och lät honom bli en del av sin familj.

Eddie är gift och har två små barn. De saknar det mesta och har nyligen tvingats lämna sitt hus för en mindre bostad, men han kämpar på och lyckas hålla skolan igång och tack vare lite hjälp från Sverige är han hoppfull inför framtiden.

Victoria Svenmyr har huvudet fullt av idéer som hon tänker diskutera med Eddie när de träffas nästa gång. Framförallt handlar det om hjälp till självhjälp. Hon funderar på hur man ska skaffa utsäde till den mark skolan använder för att odla bland annat potatis, majs och kassawa. Får de igång odlingen kan barnen försäkras mat i fortsättningen.

Hon vill också sprida kunskap om hur man sopsorterar och hur man sparar el genom att använda energilampor. Mijöfrågor är något som berör alla oavsett var man bor på jorden.

Varför engagagerar du dig så mycket i de här skol-barnen i Bristol Academy?

– De är några som behöver mig. Jag har hållit de här barnen i famnen och vet att några av dem kommer att dö. Aids är utbrett och många barn har mist sina föräldrar och också själva fått sjukdomen.

På fredag lämnar Victoria Svenmyr, Stafsinge, Falkenberg, med destination Eddie och 400 barn på Bristol Academy i Kampala, Uganda. Med på resan den här gången är Victorias mamma och pappa, som vill få en inblick i vad dottern är så engagerad i, och farmor Gertruds 120 hemsydda klädesplagg i sprakande färger.