Gunborg Jonsson i Ringsegård, Falkenberg, gillar att notera fåglarna utanför fönstret. Denna snörika vinter är de många som söker föda mellan husen. Och katten Findus är inget större hot. Han är antingen för gammal eller för lat för att jaga dem.

I morgon fyller Gunborg Jonsson 85 år och dagen ska firas tillsammans med familjen. Ett barnbarn har lovat stå för matlagningen. Att laga mat har annars varit en stor del i hennes liv och hon har hållit i många matlagningskurser under årens lopp.

Intresset kan väl sägas ha börjat när hon gått ut skolan och fått jobb på ett bageri i Vessigebro. Men snart svarade hon på en tidningsannons och fick arbete som hembiträde i en så kallad högreståndsfamilj i Falkenberg.

Där lärde hon sig allt om matlagning och hur man sköter ett hem. Senare ansvarade hon under fem år för hela hushållet åt en änkeman innan hon slutade och gifte sig med sin älskade Harry.

– Vi träffades när jag bara var 17 år på en dans i Ätrasalen. Han var så stilig; lång, blond och blåögd.

Men det de tänkt sig som ett långt, gemensamt liv slutade redan när Gunborg Jonsson var 54 år. Hennes man dog efter bara en kort tids sjukdom. Det var då hon började skriva ner sina tankar som blev till dikter.

– Texterna kom till i ren ilska och frustration över att livet var så orättvist. Dikterna blev ett sätt att skriva av mig sorgen. Det var en hemsk tid, men jag sökte mig till kyrkans gemenskap som blev min räddning. Så småningom fick jag skapa mig ett nytt liv och det har trots allt blivit ganska bra.

Det har blivit ett synnerligen aktivt liv och Gunborg har fortsatt att skriva. Tre diktböcker har hon gett ut hittills. Nyligen blev också den bok hon skrivit på under fem år klar. Boken om hennes liv som hon skrivit för sina barn och barnbarn.

Hon läser ibland dikter i församlingshemmet i Skrea och hon har också varit med i Radio Halland. Under Sculp­turautställningen i Falkenberg för åtta år sedan var hon en av rösterna i en installation där hon berättade om sitt liv.

– Det är nog så att man vill bli läst även om massor av mina texter hamnar i byrålådan.

Sedan drygt tio år är hon med i en skrivargrupp. Birger Rapp i Falkenberg satte in en annons om att han sökte skrivarvänner. Gunborg Jonsson var en av dem som svarade och i dag är de åtta skrivsugna som en gång i månaden äter frukost ihop. Efteråt läser de sina texter högt och diskuterar dem.

– Vi har oftast ett ämne som vi ska skriva om till nästa gång. Vi har otroligt roligt och alla bryr sig så mycket om varandra.

Gunborg Jonsson har alltid värnat om det skrivna ordet. Speciellt det handskrivna ordet. Hon har haft flera brevvänner, men på senare år har hon saknat någon att skriva till. För en tid sedan lyssnade hon på radioprogrammet Ring så spelar vi och hörde en kvinna från Ödeshög berätta lite om sig själv och Gunborg blev intresserad att få veta mer. Hon skrev till kvinnan som svarade och sedan dess är de brevvänner.

Sången är också en viktig del av hennes liv och sedan 29 år är hon med i Skrea kyrkokör.

– Det är så roligt att sjunga och ett bra sätt att behålla sin sångröst. Men den sociala gemenskapen är minst lika viktig.

Nu ser Gunborg Jonsson fram emot att bli bjuden på födelsdagsmiddag, men tårtan tänker hon inte överlåta till någon annan. Det är hennes specialitet efter alla tårtbak under åren som värdinna i Skrea församlingshem.

Många tårtor har det blivit till alla de begravningskaffestunder som hon och väninnan Gunvor Carlsson arrangerat. Men vid fyllda 82 år tyckte hon att det räckte, ringde begravningsbyrån och sade upp sig från uppdraget hon haft sedan församlingshemmet i Skrea byggdes för 20 år sedan.

Sysslolös lär hon dock inte bli. Nya dikter och tankar väntar på att nedtecknas och framföras. Nya teman i skrivargruppen ska funderas ut och inte minst alla sångkvällar som väntar på att genomföras med glädje.

– Man får aldrig stanna upp och säga att man är för gammal för att göra saker man vill. Det är bara att hålla tummarna för att hälsan ska stå en bi.