Solen är skarp och reflekterar snön som fallit så ymnigt i Halland denna vinter. Keramikern Anna Leandersson bjuder in till kaffe och smörgås i det ombonade köket i Tobiasas gård. Surdegsbrödet har hon bakat på mjöl som hon malt på en egen kvarnmaskin. Att en dag kunna använda den gamla bakugnen i köket är ett kommande projekt. Det är många idéer och planer som ryms i hennes huvud.

Hon har mycket inom sig som ska ut och mönster till sin brukskeramik finns i en aldrig sinande ström. Hon inspireras av allt från gamla halländska dekortekniker till keramik hon hittar på utlandsresor. Nyss hemkommen från Malaysia och Thailand har hon med sig upplevelser av fantastiska kakelplattor och mosaiker.

– Ibland försöker jag låta bli att dekorera så mycket och bara låta formen tala, men jag har för många tankar som ska ut, säger Anna Leandersson. Det blir gärna fiskar i guld och tulpanliknande blommor.

I Morups slättlandskap inte långt från havet ligger Anna Leanderssons paradis. I det gamla grishuset har hon inrett sin keramikverkstad med tillhörande atelje och butik.

I före detta häststallet håller drömmen om ett orangeri på att växa fram. Renoverade gamla fönster har satts in på gaveln och släpper in massor av ljus medan de hovslitna stenarna på golvet får vara kvar. Här ska hon dra upp plantor, odla tomater och låta apelsinträdet få en önskeplats.

Att hon gillar att renovera gamla hus och ta tillvara gamla material syns tydligt på gården. Ambitionen är också att ugnen för att kunna saltglasera stengods äntligen ska bli klar i sommar. Bottenplattan till saltugnen ligger sedan länge färdiggjuten i trädgården.

– Keramik ett hantverk som kräver en långsam process. Det finns så många olika bränningar och färger att experimentera med och då går det inte att stressa fram resultat. Jag målar också allt för hand och det tar tid. Jordfärger är det jag gillar bäst och jag har alltmer övergett pastellerna. Men jag tröttnar aldrig på jobbet och drejar allt från vaser till muggar och tallrikar.

Det finns många tekniker att använda sig av i krukmakeriarbetet. Man kan dreja, ringla och bygga upp objekten. Anna Leandersson drejar mest och gör helst brukskeramik som ska användas.

Men det är också ett ensamt arbete att vara konsthantverkare. Därför gillar hon att periodvis ha en lärling i verkstaden. Hon är också keramiklärare en dag i veckan på Katrinebergs Folkhögskola och håller kvällskurser lika ofta.

– Det är nyttigt och roligt att lära ut sina kunskaper.

Hon är en skapande människa i allt hon gör. I trädgården finns många fruktträd som ska tas om hand och i landen odlar hon sina grönsaker. Blir det för många äpplen och päron något år sätter hon ut korgar med frukt och en uppmaning till förbipasserande att förse sig själva. Inför varje julhelg drejar hon speciella kärl som fylls med morfar apotekarens senap som hon gör efter hans gamla recept.

Anna Leandersson har alltid varit på det klara med att hon vill arbeta med sina händer. Hon växte upp i Degerfors i Värmland. När hon var 18 år flyttade hon till Göteborg och fick jobb på sjukhus. Men en textilkurs på en folkhögskola ändrade hennes livsval. I skolans källare hittade hon keramikverkstaden och blev fast för lerans uttryck istället.

Efter utbildning på bland annat Carl Malmstens skola Capellagården på Öland, slog hon sig ner i en gammal skola i Småland tillsammans med tre andra keramiker. Tio år blev hon kvar innan systern Eva Leandersson lockade henne till Halland. I dag kan hon inte tänka sig att bo någon annanstans än på Tobiasas gård i Morup.

Anne Andrén i Varberg: ”Hon är en spännande kvinna med många bra åsikter”.

Dagens Röda tråden-gäst önskades av Lilian Hedström i Glommen med motiveringen: ”Anna är en bra kompis och en duktig keramiker. Det är en fröjd att se henne måla sin keramik”.