För 150 år sedan föddes Johan August Holmqvist i torpet ”Jakobs på Bjäret” vid Skrea strand. Johan August, som var äldst av fyra barn till torparparet Nils Jakob och Johanna Beata Andersson, gjorde en för den tiden ovanlig klassresa. Han hade gott läshuvud, utbildades till teckningslärare och konstnär och nådde så högt på karriärstegen att han efter sin pensionering utsågs till riddare av Vasaorden.

Bjäret var torp under Brinkendals gård i Skrea och så magert det bara kan bli när ägorna består av sex tunnland flygsand och ljungbackar. Det finns kvar och är idag en idyll, som sedan många år ägs och vårdas av glasmästaren Göte Andersson. Han fyller 95 i år och är femte generationen på stället. Johan August var hans morfars bror.

På väggarna hänger en otroligt fin samling akvareller av Johan August, många av dem målade i slutet av 1800-talet. Akvarellerna visar med lika exakta som skickliga penseldrag hur bygden kring torpet och småstaden Falkenberg såg ut på den tiden, då järnvägen ännu inte var byggd och segelskutorna låg vid kaj i hamnen. Platser och årtal har noterats med prydlig piktur.

En av teckningarna, från 1884, visar Tullbron med Skansen och Brostugan. I bakgrunden skymtar telegrafledningen, som sträcker sig söderut mot Halmstad. På en månskensbild från yttre hamnen finns i förgrunden den ”floe”, där gamla tiders Falkenbergspojkar brukade åka skridskor.

Den absoluta paradmålningen är gjord hemifrån Bjäret, några meter från nuvarande Sommarvägen. Vi ser en helt annorlunda bygd än den tättbefolkade villastad, som finns där idag. Ett öppet, platt landskap med några grå torpstugor, i bakgrunden S:t Laurentii kyrka och stadens hustak, och i fonden ett utropstecken lätt igenkänt som Stafsinge kyrka.

I dagens Falkenberg är Johan August Holmqvist en tämligen okänd storhet. Göte Andersson minns honom med värme och har dokumenterat såväl torpets historia som Johan Augusts märkliga karriär.

- Han hade ett brinnande studieintresse, men föräldrarna hade ingen möjlighet att betala hans utbildning.  Efter skolgång i Skrea och Falkenbergs pedagogi (i rådhuset) blev han antagen vid Hvitfeldtska läroverket i Göteborg. Han studerade också konst för Carl Larsson på Valand.

- Han levde på två stipendier, som varje termin delades ut till skötsamma men mindre bemedlade elever. Två gånger i veckan kunde han gå till välbeställda familjer i Göteborg, som bjöd honom på ett mål mat. Han hade inte råd att åka diligens, utan till och från Falkenberg fick han antingen gå till fots eller åka gratis med någon skuta, sittande bakom styrhytten.

Efter fyra år fick han avbryta studierna. Ögonen krånglade, troligen en följd av undernäring. I stället blev han informator för barnen på Åminne gård i Vinberg. Vid sidan om detta fortsatte han läsa privat och kunde 1881 ta studentexamen som första privatist vid Halmstad läroverk.

Kyrkoherden i Falkenberg/Skrea, Tiburtius Maximilian Ratzki, uppmanade Johan August att studera till präst. Han for till Uppsala, men fick ge upp eftersom det där inte fanns samma möjligheter till stipendier som i Göteborg. En teckningslärarexamen i Stockholm blev nästa steg i karriären, och sedan väntade anställningar vid Slöjdföreningens skola och Högre Latinläroverket i Göteborg.

Fritiden ägnades åt resor inom och utom landet. Allt dokumenterades som illustrerade reseskildringar i ett tiotal pärmar. Många teckningar är porträtt av kända personer. Det kulturhistoriska värdet av samlingarna går knappast att ens uppskatta.

Utnämningen till Vasa-riddare var kronan på hans livsverk:

- Att en teckningslärare på den tiden erhöll en sådan utmärkelse var något mycket ovanligt, säger Göte Andersson.

Namnändringen från Nilsson – efter fadern Nils Andersson – till Holmqvist hade med hembygden Ljungholmen att göra.

Det gamla torpet med anor från tidigt 1800-tal ligger i korsningen Sommarvägen-Krokvägen, den sistnämnda en sista rest av den gamla tångvägen mellan gårdar i Skrea och ”intaget” vid strandkanten.

- Jag tycker namnet Krokvägen borde bytas till J A Holmqvists väg. Det skulle hedra en man, som är ganska okänd i dagens Falkenberg men fortfarande nämns med respekt inom konstnärskretsar på andra håll i landet, säger Göte Andersson.