Hemma hos Eva Rynefors intill Bråtadals vandrarhem trivs djuren tillsammans även om fåglarna helst håller lite distans. Snart hänger de första vandrarhemsgästerna på låset och då har Eva Rynefors inte mycket tid över för fågelstudier från stugfönstret.

Vad är det bästa med att vara vandrarhemsvärd?

- Tjusningen är nog att ha stängt tre månader om året och sedan känna suget efter att öppna igen. Det är roligt när mailen börjar komma in och en del bekanta ansikten bokar in sig för det årliga besöket. Möten med människor är det allra roligaste. Även om man inte lär känna varandra så mycket blir det ändå en sorts relation.

Hon går ut hårt med två bakkurser i mars. Då eldas det för fullt i stenugnen i vandrarhemmets källare. Att lära sig baka stenugnbröd har blivit populärt på senare år. Ett kompisgäng som ska träffas har bokat in sig för en helg. Sedan följs det av släktträffar, födelsedagar, egna arrangemang och gäster som bara är ute efter naturupplevelser i trakten. Åkullas bokskogar, Ekomuseum nedre Ätradalen och Björkasjö ligger nära och lockande för utflykter.

Eva Rynefors har ett stort engagemang för miljöfrågor och sunt producerade råvaror som används i köket. Vandrarhemmet är om- och tillbyggt med ekologiska byggmetoder. Köket är KRAV-certifierat och att sopsortera, använda förnybara energikällor och separationstoaletter är självklart.

Intresset för mat har funnits alltsedan hon som 20-åring genom ett ungdomsutbyte fick komma till en stor gård med grisproduktion utanför Winnipeg.

- Jag jobbade i köket och med trädgårdsodlingen. Jag trivdes inte särskilt bra med familjen jag bodde hos. Men jag är enveten så jag stannade i sju månader och lärde mig massor under tiden.

Vistelsen i Kanada avslutades med en rundresa i USA. Sedan följde några år av studier, jobb och resor runt om i världen. En rad asiatiska länder, Nya Zeeland och Australien, där hon också jobbade på en gård, avverkades.

Blir du inte sugen på att resa igen?

- Nu tycker jag det är gott att vara hemma. Jag har sett mycket och blivit mätt på längre utlandsresor.

Vintern är hennes semestertid och hon är en stor konsument av böcker. Någon gång om året brukar hon också resa bort för avkoppling. När hon och hennes döttrar nyligen flög till Egypten visade bagaget på övervikt vid incheckningen. Alla böcker hon släpade med sig räckte dock inte utan hon fick ta sig an döttrarnas böcker också. Hon har en förkärlek för skönlitteratur och kriminalromaner, men lika viktigt är det att gå på teaterföreställningar, titta på film och lyssna på musik.

Tillsammans med två vandrarhemskollegor filar hon nu på ett kommande projekt. De har skrivit en berättelse om tre systrar som föddes på ett fiktivt torp nära Bråtadal på 1800-talet och som hamnade på olika ställen som pigor. Tanken är att man ska få följa systrarnas livsöden genom olika arrangemang på de tre vandrarhemmen.

- Det är viktigt att ha nätverk och träffa andra i branschen. Det är ett ganska ensamt arbete att vara vandrarhemsvärd.

1990 köpte Eva Rynefors och hennes dåvarande man en gård i Släryd, Ullared, som de rustade upp under flera år. Sex år senare blev de också ägare till den gamla barnkolonin Bråtadal i Svartrå, som de förvandlade till ett vandrarhem med STF-status. Hennes erfarenhet av att driva vandrarhem inskränkte sig då till att hon tillsammans med ett par kompisar drivit det gamla vandrarhemmet i Skrea under tre somrar. Hon är också utbildad fritidsledare och var anställd av landstinget i Halland under fem år.

- Jag slutade när jag fick barn och under den perioden avvecklades också många sjukhem. När så det här med Bråtadal dök upp kände jag att det gick lättare att kombinera med barn.

Eva Rynefors har alltid gillat djur och natur. Det började med hästar hemma i Västergötland och hon hängde ofta i ridstallet som ung. Efter att hon blev delägare i Bråtadal vandrarhem för snart 15 år sedan har de vilda djuren blivit alltmer intressanta för henne. Till sommaren är det två år sedan hon flyttade in det röda lilla huset med glasveranda som ligger granne med vandrarhemmet. Här njuter hon av lugnet vintertid och de rådjur, älgar och fåglar som finns utanför knuten.

Medan vi vänder bilen för att återvända till stan pulsar Eva Rynefors, med Linus skuttande intill, in i skogen för att lägga ut hö till rådjuren som har svårt att hitta mat i den djupa snön. Det är alldeles tyst utanför huset frånsett en talgoxe som lite trevande testar sin sångförmåga. Men innan man vet ordet av sjuder det av aktivitet på vandrarhemmet igen och naturen klär sig i årets nya gröna skrud.