Pad kommer från Korat, en stad som ligger en bit nordost om Thailands huvudstad Bangkok. Där träffades hon och Juha för sex år sedan vid en fest som gemensamma vänner hade ordnat. Två gånger besökte hon Sverige för att bekanta sig med Juhas hemland och sedan var hon redo att flytta hit.

– Jag tycker om klimatet, jag gillar kylan, säger hon med ett leende.

Pad jobbade inom sjukvården hemma i Thailand och när hon lärt sig tillräckligt mycket svenska fick hon jobb på Östergården.

– Jag tycker mycket om att arbeta med äldre människor. Jag tycker om dem och jag hoppas de tycker om mig. De frågar om mitt land och jag lär mig gamla svenska ord som jag inte lärt mig annars.

I september ifjol föddes dottern Julia och sedan dess har Pad varit föräldraledig.

– Men de har sagt att jag är välkommen tillbaka till Östergården. Det är jag så glad för, jag kan nog börja jobba lite redan i sommar.

Lilla Julia har bara ett svenskt namn. Vill hon också ha ett thailändskt namn kan hon själv få bestämma det när hon blir äldre, tycker Pad och Juha.

– Och mina föräldrar kommer ju att ha ett thailändskt namn för henne, säger Pad. Julia är deras tredje barnbarn och de längtar efter att få träffa henne.

Juhas två syskon har också barn och Julia har en massa kusiner här. Farmor bor också i Varberg och ställer gärna upp som barnvakt när det behövs.

När de för en månad sedan kunde flytta till en större lägenhet blev livet som småbarnsföräldrar mycket lättare.

– Här finns hiss, så nu kan jag ta mig ut med barnvagnen utan att behöva hjälp, säger Pad.

Dagarna går fort i Julias sällskap, och Juha, som är svetsare på Nylanders Rostfria i Tvååker och jobbar sena kvällspass, får också chansen att tillbringa mycket tid med sin dotter.

– Jag pratar både thailändska och svenska med Julia, säger Pad. Jag vill ju att hon ska kunna prata med sin mormor och morfar.

Hon uppskattar den svenska barnomsorgen.

– I Thailand finns också daghem men det kostar mycket pengar att lämna sina barn där, så de flesta löser sin barnomsorg med hjälp av anhöriga.

– Dessutom kan inte de thailändska kvinnorna vara hemma hos sina barn som vi kan här i Sverige, de måste jobba mycket och lämna ifrån sig sina barn tidigt.

Pad är väl medveten om att det är lättast att lära sig språket om man jobbar.

– Det är inte lätt om man bara läser, säger hon. Så jag vill jobba.

Hon sammanfattar sina tankar kring åren i Varberg:

– Det har blivit så bra. Jag var förberedd och allt har blivit som jag ville.

Och så tillägger hon med ett skratt:

– Det enda som är konstigt är de ljusa sommarnätterna, man vet ju inte när man ska sova när det aldrig blir mörkt!

Fotnot: Tidigare delar i serien har varit publicerade 3/2, 15/2 och 19/2.