Med ena foten i Ryssland och den andra i Varberg
Matrjosjkan och dalahästen har lika många år på nacken, de är lika färggranna och folkloristiska. Och båda har lika stor plats i Vitaliya Mildhults hjärta.
Relaterat
Textilföretagare. Vitaliya Mildhult använder svenska designers och ryska tillverkare. Resultatet blir linnedukar, kuddfodral, handdukar och andra textilier, som säljs både till stora inköpare och direkt till konsumenter i butiken i Tvååker.Foto: Annika Karlbom
Textil tradition. Mormorsmor Anna, mormor Galina med barnbarnet Vitaliya och längst till höger mamma Valeria, förenas av kärleken till sömnad, tyger och handarbete.Foto: Annika Karlbom
Lilla Vitaliya. Vitaliya Mildhult växte upp i Ryssland och kom först som 22-åring till Sverige.Foto: Annika Karlbom
Vitaliya Mildhult står stadigt i två kulturer, den ryska och den svenska.
Hon föddes i staden Uljanovsk, alldeles vid floden Volga, där växte hon upp med sina föräldrar för att sedan flytta till Moskva och utbilda sig vid Moskvas statliga universitet MGU. Det blev dubbla examen – en i civiljuridik och en i filologi (språkvetenskap) – men hennes yrkesliv har kommit att handla om något helt annat.
22 år gammal kom hon nämligen, på grund av kärleken, till Sverige och plötsligt var hennes utbildningar inte lika mycket värda. Men Vitaliya är inte den som i första hand ser svårigheter.
Hon köpte in sig i dåvarande makens företag och hittade sin egen nisch: textilier. Det var en fullträff. Numera driver hon tillsammans med Sergej, sin barndomskärlek som hon mötte på nytt i Frankrike för några år sedan, tygagenturen, grossistfirman och textilbutiken Mir International AB/Linnebutiken i Tvååker.
Vitaliya har alltid tyckt om att sy, sticka och virka. Väninnorna hemma i Uljanovsk brukade skratta åt henne när hon sydde nya gardiner till familjens lägenhet – igen. De flesta av sina kläder sydde hon också själv.
– Allt har jag fått av min mormor Galina, allt detta. Hon sydde till och med pälsar och jackor.
Det finns en lång historia av kärlek till det textila hantverket hos släktens kvinnor. Vitaliya berättar den gärna.
Om mormorsmor Anna Bakshaeva, som kom från en överklassfamilj men tvingades byta livsstil helt och hållet i och med den ryska revolutionen. Hon gifte sig med en arbetare och fick lära sig att sy, sticka och brodera. Anna blev med tiden väldigt duktig på att handarbeta och Vitaliya minns fortfarande sin gamla mormorsmor, som hon träffade i barndomen, och hennes handdrivna Singer.
Om mormor, chefsrevisorn Galina Vorobieva, som flyttade runt med sin make militären över hela Sovjetunionen och på varenda ny plats lyckades skapa trivsel och hemtrevnad med små medel. Galina var, som sagt var, en skicklig sömmerska och under 60- och 70-talen sydde hon alla familjens kläder.
Om mamma Valeria Andreeva, byggnadsingenjören som började importera tyg och därmed inspirerade sin dotter till hennes företagande.
I Vitaliyas ”inspirationskorg” ligger fotona på alla anmödrar tillsammans med de allra vackraste tyger, inte minst mormorsmors skira, vita kuddvar.
Traditioner är över huvud taget viktiga för Vitaliya.
– Jag tycker inte att det ska vara dödskallar överallt. Jag vill inte att folkdräkterna försvinner! Inte att mönstret Snöflingan försvinner! Inte att drällrutan försvinner!
– Jag är född 1974 och människor i min generation har inte behövt lära sig handarbeta. De vill inte heller. Jag tycker att det är tragiskt. Jag vill att våra kunder ska veta varifrån tygerna kommer, vad det är de köper, säger hon och springer ut i bilen för att hämta en bok om den stora förebilden Karin Larsson.
Dalarna och dess färgstarka folklore är Vitaliyas favoritområde i Sverige. Det återspeglar sig i varumärket Anna&Ivan Designs produkter. Precis som det ryska arvet i form av rosenmönster och matrjoskor.
Att leva med två kultur befrämjar kreativiteten, tror Vitaliya. Och det är förstås viktigt för en egenföretagare.
– Man får en äkta möjlighet att jämföra och jag lär mig hela tiden nya saker, säger hon.
Men företagandet i sig är lika viktigt för hennes personliga utveckling.
– Det är som mitt tredje barn, skrattar Vitaliya.
– Som företagare arbetar jag alldeles för många timmar i veckan och de senaste två åren har vi inte kunnat ta semester. Men jag väljer själv mina kollegor och leverantörer, bestämmer mer själv över både mitt liv och arbetsprocessen. Jag vågar mer och mer.
Kanske kan det verka underligt att familjen Mildhult bor i Varberg och inte i Mora eller Falun men det har sin förklaring.
– Havet och kusten är viktiga för mig. Jag skulle aldrig kunna bo i inlandet. Och i Varberg har jag nära till våra kunder i Borås.
Jo, Vitaliya tycker att hon har hittat rätt. Nu finns i stort sett bara en sak kvar på önskelistan. Att hennes mamma och pappa också får möjlighet att byta utsikten över Svarta havet mot den över Kattegatt.
Då skulle hela familjen vara samlad och det vore bra inte minst för barnen Anna, 5 år, och lille Ivan, 11 månader. Ivan, som redan jollrar på ryska.
Fotnot. Matrjosjka är namnet på den ryska gumman som inuti rymmer ännu en gumma som inuti…
lite om Vitaliya
Namn: Vitaliya Victorovna Mildhult
Ålder: 35 år
Bor: På Breared i Varberg
Familj: Maken Sergej, barnen Anna och Ivan, föräldrarna Valeria och Viktor
Yrke: Egenföretagare i textilbranschen med tre anställda





































