Som mittfältare i Falkenbergs FF var han sommaren 2001 avgörande för att rädda kvar laget i division 2 och senare med om att ta steget upp i superettan. De senaste åren har han varit aktiv i Ginsten, men inför säsongen i år har han bestämt sig för att lägga skorna på hyllan. Fast om det går att hålla är en annan femma.

Hur känns det att fylla 30?

– Det känns inte alls bra, jag har fått en liten åldersnoja. Jag har alltid sagt att jag vill ha barn innan jag fyller 30 och det har jag nu. Lycklig är jag med Jennie och vi har fått två fantastiska döttrar och jag har ett bra jobb. När man tänker efter är allt jättebra, men tiden går så fort. Det är bara det egentligen, att tiden går så fruktansvärt fort.

Födelsedagen ska firas i kväll med släkt och den närmaste familjen, vilket innebär en skara på 20 personer som samlas i huset på Renvägen. Där bjuds det på fest och trerätters middag.

Vad önskar du dig?

– En resa vore trevligt, men knappast troligt. Vart som helst hade varit skönt, så man kommer bort från den här snön. Vi har bokat en resa till Grekland till nästa februari och nu känns det lite långt dit.

Jens Josefsson är uppvuxen i Falkenberg och tillbringade somrarna i familjens sommarstuga i Boberg. Under tonåren var det under stora protester han följde med till huset, som ju låg alldeles för långt från stan, kompisar och fotbollsplaner. Nu är stugan föräldrarnas permanentboende, och en plats han gärna återkommer till. Livet förändras, och det lugn som då enbart var tråkigt är eftertraktat idag.

Gymnasieutbildningen på Industriprogrammet ledde till jobb på Vinbergs mekaniska och JT Isolering. Sedan 2002 är Jens Josefsson verkstadsmekaniker på System Hall i Skogstorp och där trivs han jättebra.

Vilket är ditt livs viktigaste beslut?

– Det var en svår fråga. Kanske när jag slutade spela fotboll i FF. Jag hade fått erbjudande om att bli tränare i Ginsten och var inte ordinarie i FF då. Det var ett riktigt jobbigt beslut, men summa summarum var det rätt.

– Ett annat var ju när jag frågade Jennie om hon ville förlova sig med mig i Thailand 2007. Det var lättare att fatta det beslutet, det kändes rätt från början.

När blir det bröllop?

– Det vet jag inte, det är nog jag som är lite seg där.

Vad ser du fram emot?

– Att se barnen växa upp. Det är så spännande att vara med om, varje gång man kommer hem från jobbet är det något som har hänt. Vi har flyttat till hus och renoverat och i sommar ser jag fram emot lite trädgårdsarbete. Nu längtar jag till att klippa gräset, men sen tröttnar man väl efter några veckor.

Nu, när gräset kan anas mellan snöhögarna, kommer längtan till fotbollsplanen tillbaka, och trots att skorna parkerats på hyllan är beslutet möjligen inte helt slutgiltigt.

– Kanske blir det lite träning ändå, säger han med ett skratt.

Ledig tid tillbringar han gärna med familj och vänner. Måndagar har han varit föräldraledig, tillsammans med Jennie.

Med tvillingar kan de vara lediga samtidigt, även om ordet ledig inte riktigt sammanfattar livet med tvillingar. Fast döttrarna är exemplariska och har sovit gott på nätterna.

Även om fotboll är det stora intresset håller ett nytt på att födas: cykling. När en kompis frågade om Jens ville cykla Vätternrundan i sommar var han inte sen att hänga på. Nu är en ny cykel inköpt och Jens ligger i träning.

– Det sägs att man bör ha cyklat 100 mil innan loppet. Jag vet inte om jag vet vad jag ger mig in på, men jag vet vad jag ska göra i vår i alla fall. Och det blir cykeln till jobbet varje dag.