Även om Inge Linder har fullt upp med Teater Golems senaste uppsättningar kan det vara dags att stanna till och göra en tillbakablick på livet. Han fyller 75 år i morgon och tycker det är en bra förevändning för att ställa till med fest.

Hur känns det att fylla 75?

– Inget särskilt, det är bara en siffra. Däremot glömmer jag texter lättare numera. Det är inte så roligt, men naturligt.

Hur tycker du livet har varit hittills?

– Jag är glad och nöjd över hur livet utvecklat sig. Att jag är född just i Sverige och fått fyra fina barn. Att jag upptäckte teatern och blev teaterarbetare. Att jag 1983 mötte jag min kära hustru Helena, som kommer från Tjeckoslovakien, på en teaterkurs i Östberlin. Vi gifte oss 1985 och året efter kom hon till Sverige.

– Tack vare henne har Prag blivit ett speciellt intresse och vi har varit där massor av gånger. Staden är som ett smycke där alla tidsåldrar finns kvar tack vare att gamla hus får stå kvar intill de nybyggda.

– Jag har också haft tre olika yrken som jag har trivts med. Dessutom har jag upptäckt att hur kul det är att laga mat. Favoritingredienserna är olivolja, grönsaker och fisk.

Skådespelat har Inge Linder gjort länge. Första mötet med teatern var när han 1972 pluggade i Linköping för att bli folkhögskolelärare. Då hade han lämnat en tioårig verksamhet som fotograf. På Lärarhögskolan stötte han på ämnet skapande dramatik och blev heltänd. Han gick sedan teaterkurser under många år för att lära mer.

Vilken var din första roll?

– Året var 1962 och jag spelade pappan i Picnic på slagfältet av spanjoren Fernando Arrabal.

Någon roll du drömmer om att få gestalta?

– Samuel Becketts monolog om den gamle mannen Krapps sista band skulle passa mig perfekt nu.

Av en slump såg Inge Linder en annons om ett ledigt jobb som teaterlärare på Katrinebergs Folkhögskola utanför Falkenberg. Han fick jobbet och flyttade hit 1984. Då hade han arbetat som folkhögskolelärare under sex år innan han hoppade av för att bli teaterdirektör de sista fem åren i Fagersta.

Hur var det att flytta till Falkenberg?

– Jag är glad att jag hamnade här. Jag gillar havet och närheten till kulturutbudet i Danmark, Göteborg och Malmö. Men framförallt är det ljuset som fascinerar. Jag kom från ett Fagersta som är mörkt och skogigt och där det är långt mellan människor.

Inge Linder startade tillsammans med hustrun Helena Linder och tre teaterkamrater för fem år sedan teatergruppen Golem. I dag har gruppen tio medlemmar. Hittills har man satt upp sex föreställningar. Någon egen scen har man inte utan repeterar och förvarar sin rekvisita i ett rum på Smedjan i Falkenberg. Tills nu vill säga. Rummet har nyligen sagts på grund av teatergruppens knappa ekonomi. Man spelar på beställning och ofta blir det på bygdegårdar runt om i Halland. I dag är också sonen Anton, 21 år, delaktig i uppsättningarna och sköter ljus och ljud. I höstas hade man premiär på Det stulna barnet, en föreställning med fem korta pjäser efter berättelser av den tjeckiske författaren Karel Capek som kombineras med sånger från 20- och 30-talen.

– Samtidigt som vi spelar Det stulna barnet ska vi nu börja repetera vår sjunde pjäs som ska vara klar till hösten. Tre på en bänk skriven av italienaren Aldo Nicolaj. Eftersom rekvisitan bara består av en parkbänk kan vi repetera hemma hos oss. Pjäsen handlar om vänskapen mellan två män utan att de, ovanligt nog, konkurrerar om kvinnan i sällskapet.

Vilken är din favoritpjäs bland Teater Golems uppsättningar?

– Jag måste nog svara två, utan inbördes rangordning. Den ena är Timmarna med Rita som vi satte upp 2004. Den har allt. Pjäsen kombinerar allvar och humor med en spännande utveckling av rollfigurerna. Den andra favoriten är En galnings anteckningar av Gogol.

Men hur var det där med bordtennisen?

– Jo, en före detta lärarkollega tog med mig till bordtennisklubben i Falkenberg när jag blev pensionär. De har en veteranavdelning. Jag har aldrig tidigare ägnat mig åt sport och jag är nog sämst på plan. Men att spela bordtennis ger sådan glädje, stimulerar fantasin och får mig att sträva efter att förbättra mig. Det är ett bra sätt att röra på sig även om man är lite stel i kroppen.

Ett annat stort intresse är bilder. Nu börjar han bli lite sugen på att återuppta fotograferandet som han en gång i tiden slutade med för att satsa på teaterlivet istället. Han har på senare tid testat lite nya uttryck och provat den gamla tekniken gummitryck för att framställa bilder. Men att få skådespela och sätta upp teaterproduktioner tillsammans med hustrun Helena är fortfarande det viktigaste och roligaste i livet för Inge Linder.

Lite om Gösta Inge Linder

Född: 7 april 1935 i Örebro.

Bor: Skräddarevägen i Falkenberg.

Gör nu: Skådespelare och teaterledare för Teater Golem.

Film: Sedan 1988 flitig filmskådespelare och har under årens lopp medverkat i cirka 50 filmer. Mestadels kortfilmer, men också biroller i en del lång- och tevefilmer. I teveserien ”Hem till byn” spelade han en holländsk multimiljonär.

Intressen: Teater, böcker, film, bordtennis, foto, Prag och resor.

Familj: Hustrun Helena och barnen Anton, Mari, Kristina, Charlotta och tre barnbarn.

Husdjur: Yorick, en tioårig Golden Retriver

Senaste bok: Kafka på stranden av Murakami som ska diskuteras i en bokcirkel.

Lyssnar till: Äldre jazzmusik fram till Charlie Parker.

Senaste projekt: Teater Golems uppsättning av Det stulna barnet efter berättelser av Karel Capek.

Favoritskådespelare: Allan Edvall och Tommy Berggren.