Även om enäggstvillingar nästan alltid är lika som bär när de är små brukar tidens tand skilja dem åt något när de blir vuxna. Det gäller inte Sten och Sture. Att Sture har en något mer finrutig skjorta får bli det som hjälper oss att hålla i sär dem under intervjun.

– Jag är lite mer grovhuggen, skojar Sten som i verkligheten är en centimeter kortare än Sture.

Att mamma Astrid, som också bor i Varberg och fyllde 100 år i våras, skulle få tvillingar den där sensommardagen för 60 år sedan kom som en fullständig överraskning för alla. Hon befann sig på sommarstället i Kärradal när hon plötsligt kände att det var dags att ge sig i väg till BB på gamla lasarettet i Varberg. Där lyssnade doktorn på hennes mage och sade att han tyckte sig höra två hjärtljud.

– Två timmar före förlossningen visste hon alltså inte att det var tvillingar hon skulle få, berättar Sture.

Först kom Sten till världen och 20 minuter senare kom Sture. Därmed hade Astrid och Holger Hedelin hastigt och lustigt fem barn eftersom de tidigare redan hade tre: Annika, Magnus och Inger. Familjen, som är av gammal klockaresläkt, bodde i Borås och det var där Sten och Sture växte upp.

De gick i samma klass under hela skolgången, ända fram till studenten 1969. Lärarna hade förstås ideliga problem med att skilja de båda åt.

– Vid något tillfälle bytte vi plats med varandra i klassrummet, men läraren märkte ju inget så det gjorde vi aldrig någon mer gång. Hysset hade ingen effekt, berättar de med ett skratt.

Hemma serverades det alltid enbart vegetarisk mat, eftersom både mamma Astrid och pappa Holger var hängivna frisksportare och ratade allt vad kött heter. Hälsoprofeten Are Waerlands lära stod högt i kurs och tillämpades så långt det bara var möjligt.

– Det var ovanligt med vegetarianer på 1950-talet. Vi tänkte inte så mycket på det då, men i skolan var det om inte annat opraktiskt att vara vegetarian så där började vi äta lite kött och det har vi fortsatt med. Däremot har vi alltid värnat om en sund kosthållning med mycket grönsaker.

Fritiden ägnades framför allt åt idrott av de mest skilda slag. Även en av stadens postorderfirmor fick upp ögonen för de båda tvillinggrabbarna och anlitade dem som fotomodeller i sin katalog.

Fotbollsintresset fanns där också och ibland hände det att Sten och Sture sprang raka vägen från skolan till Ryavallen för att få de bästa platserna på ståplatsläktaren när Elfsborg hade hemmamatch.

Efter studenten började Sten på Chalmers och utbildade sig till arkitekt. Sture hann med en vända till Zürich där han bland annat pluggade matte innan även han började på Chalmers för att utbilda sig till civilingenjör. I mitten på 1970-talet arbetade de en tid tillsammans på arkitektfirman Contekton i Borås och satt då till och med i samma rum.

Först 1976, vid 26 års ålder, gick de skilda vägar. Contekton skulle öppna kontor i Vänersborg och Sten bestämde sig för att flytta dit. Där blev han kvar i 33 år innan han förra året flyttade till Varberg och började som plan­arkitekt på stadsbyggnadskontoret. Innan dess hade han även hunnit med att vara pendlande länsarkitekt i Göteborg under några år.

– Som planarkitekt i Varberg arbetar jag framför allt med kommunens detaljplaner och översiktsplaner. Det är ett intressant jobb som jag trivs alldeles utmärkt med.

Sture är också kommun­anställd men är det i Kungsbacka. Han flyttade 2006 från Borås till Varberg och tågpendlar till jobbet på stadshuset i Kungsbacka. Som chef för kommunens enhet för bygg och underhåll har han, enkelt uttryckt, ansvaret för att beslutade byggen av skolor, förskolor och idrottshallar genomförs och underhålls.

– Jag trivs också utmärkt och pendlandet är inga som helst problem. Jag har fem minuters promenad från min bostad till stationen och därefter tar det bara 20 minuter till Kungsbacka. Sedan är det bara att gå över gatan så är jag på jobbet. Bättre kan det ju inte vara, säger han.

Sten och Sture tycker båda att det ligger en trygghet i att vara tvilling och att kunna stå varandra så nära som de gör. Samtidigt poängterar de att var och en naturligtvis har en egen identitet och att umgänget med de övriga syskonen är lika vänskapligt.

Likheten har spelat många ett spratt genom åren men själva har de aktat sig för att utnyttja den. En gång hände det dock. Sten skulle åka till Österrike på skidsemester och upptäckte i sista stund att hans pass hade gått ut. Nöden har som bekant ingen lag så han ringde Sture och frågade om han fick låna hans pass.

– Det fick jag också, så formellt var det ju Sture som åkte till Österrike och inte jag. Allt gick bra men när jag stod vid tullkontrollen och visade passet var jag rätt skraj, berättar Sten och skrattar åt minnet.

Det kan tilläggas att historien med passbytet utspelade sig redan 1972 så ”brottet” är för länge sedan preskriberat...