Christer, som tidigare hette Larsson i efternamn, hade gått med svår huvudvärk i ett helt år innan läkarna kom fram till orsaken. Det visade sig att han hade en tumör på hjärnstammen. Han var då bara 23 år gammal och framtiden såg oviss ut. Frågan var om han ens hade någon.

– Jag opererades på Sahlgrenska 1993 med ett till synes lyckat resultat. Med tiden kunde jag till och med återgå till mitt arbete, berättar han.

En kontrollröntgen året efter visade att det fanns rester kvar tumören och Christer fick än en gång lägga sig på operationsbordet. Under ingreppet drabbades han av en hjärninfarkt och blev delvis förlamad.

Efter uppvaknandet hamnade han i rullstol med en framtid som såg än mer oviss ut.

Det var i det här läget som Christers starka vilja fick en direkt livsavgörande betydelse. Han bestämde sig för att göra allt som stod i hans makt för att kunna stå på benen igen och återgå till ett så normalt liv som möjligt. Konvalescenstiden blev lång men de successiva förbättringarna fick honom att kämpa allt hårdare.

– Under två år tränade jag varje dag på Skansliden i Varberg. Det gav bra resultat även om min vänstra arm inte fungerar som den ska, berättar Christer som tidigare var vänsterhänt men tvingat sig att bli högerhänt.

Innan Christer blev sjuk arbetade han på Släryds Grus&Entreprenad i Rolfstorp. Att återgå till att köra lastmaskin var inte att tänka sig när han kommit så långt i rehabiliteringen att han kunde börja planera framtiden. Han bestämde sig för att gå en datautbildning.

– Men jag fick ganska snart avbryta utbildningen. Flimret från skärmarna framkallade epilepsi, berättar han.

1998 kom nästa bakslag. Christer bestämde sig för att bli möbelsnickare och påbörjade en utbildning. Efter två år insåg han att han blivit grundlurad och hoppade av.

– Jag kände mig helt blåst och gick till Ami och sade att nu ska jag ha en annan utbildning. Det hela slutade med att jag hamnade i Tibro där jag gick en 20 veckor lång utbildning till dekormålare och därefter fortsatte med en 50 veckor lång utbildning till förgyllare. Att jag skaffade mig den utbildningen är det bästa jag gjort.

I sin bostad har Christer i dag en liten verkstad där han förgyller framför allt tavelramar, spegelramar och pendyler men att ekonomiskt klara sig enbart på det ligger utanför möjligheternas gräns.

Sedan juni 2002 arbetar Christer därför som vaktmästare på Götriks skola i Grimeton. Formellt har tjänsten benämningen verksamhetsvaktmästare men själv tycker han skolvaktmästare låter bättre. Han fick jobbet genom Arbetsförmedlingen och stormtrivs med det.

– Det kan inte vara bättre. Ingen dag är den andra lik, säger han.

Göthriks skola var Varbergs kommuns första F-9 skola och har i runda slängar 200 elever. Allt praktiskt som behöver ordnas på skolan fixar Christer själv och gäller det större jobb anlitar han arbetskraft från annat håll.

– Göthrik är en bra skola, vi är ett gott gäng som jobbar här, säger han.

Christer tycker han har ett gott liv även på fritiden. I juni gifte han sig med sin Nilam och bytte samtidigt efternamn till Sunnerstig som är hans frus flicknamn.

– Det finns så många Christer Larsson redan i Varberg att det räcker, säger han.

Dottern Theresa har hunnit fylla ett år och familjen bor i en nyrenoverad lägenhet på Tors Gränd. Trots att vänsterarmen inte fungerar som den ska har Christer gjort det mesta arbetet själv.

Cancertumören som äventyrade hans liv betraktar han i dag som historia. Tidigare gick han på regelbundna kontroller men till och med den tiden är förbi.

– Jag behöver inte gå på några kontroller alls längre. Läkarna anser inte att det behövs.

Christer har dock inte klarat sin tuffa resa helt utan men. Förutom att vänsterarmen har begränsad funktion har hans högra öga nedsatt syn och en yttre defekt. Dessutom kan han ibland känna att balansen är lite svajig.

På det hela taget är han annars glad och tacksam och är egentligen bara irriterad på en sak:

–  Jag får inte parkera min bil på handikapparkeringarna. Kommunens handläggare nekar mig tillstånd trots att jag har intyg som visar att jag är i klart behov av ett sådant. Bedrövligt!