Ibland blir det inte som man tänkt. Vi ville göra ett vanligt födelsedagsporträtt med författaren, krönikören och föreläsaren Jan-Olof Nilsson. Med sina historiska reportage, artiklar, recensioner och kåserier i Hallands Nyheter har han bjudit på många läsupplevelser. Dessutom skriver han sedan 20 år tillbaka den mycket uppskattade veckokrönikan ”Halland för 50 år sedan”.

Nu fyller han själv 50 år och det skulle uppmärksammas, tyckte vi. Kruxet är bara att han avskyr att prata om sig själv.

Så vi böjer oss och låter honom berätta om det han helst ägnar sig åt. Att spegla andra världskriget genom de människoöden som följde i krigets spår.

– Min nyfikenhet driver mig att söka efter minnen från andra världskriget. Jag letar stämningar på plats. Jag möter människor som var med under kriget eller deras anhöriga och får höra deras berättelser. Det är genom de enskilda människorna vi lär oss krigets historia.

Jan-Olof Nilsson har intervjuat motståndsmän i Danmark, bombflygare i Amerika och letat efter hallänningar i Normandie. Men senaste resan gick till olika platser i Sverige där utländska soldater internerades när de kom hit under kriget.

Hur började ditt intresse för historia?

– Jag har alltid varit fascinerad av bilder, men växte upp under 60-talet som var bildfattigt. Hemma fanns tidskriften National Geographic som innehöll många historiska bilder som fångade mig.

Bilder intresserar fortfarande Jan-Olof Nilsson, som gärna tittar på modern konst. De amerikanska konstnärerna Roy Lichtenstein och Keith Haring är ett par favoriter.

Vilka författare av historiska böcker är dina förebilder?

– Jolo, för han reste och tog reda på hur det verkligen såg ut. Stig Dagerman är en annan och den amerikanske krigskorrespondenten Cornelius Ryan en tredje. I dag ges det ut alldeles för många meningslösa böcker om olika historiska slag.

Är det inte risk att du fastnar i facket andra världskriget?

– Vill man förstå dagens samhälle är det alldeles nödvändigt att titta bakåt för att få ett sammanhang. Jag skriver inte bara historiska texter utan också krönikor och kåserier. Där kan jag ta upp samhällskritik och ge min syn på sociala och ekonomiska orättvisor i dag.

Hur hittar du människorna du skriver om?

– På många olika sätt. Ibland genom oväntade möten eller kontakter jag byggt upp. Gamla dagböcker och arkiv är andra viktiga källor. De senaste sju åren har jag också rest runt i landet och föreläst om andra världskriget. Jag höll en föreläsning om barn som kom till efter möten mellan svenska flickor och amerikanska och engelska soldater som flytt till Sverige. Efteråt kom en kvinna fram till mig och berättade att hon var ett sådant barn. Nu finns hon med i min kommande bok.

Vilka människoöden från andra världskriget har berört dig mest?

– Många av de halländska livsöden jag lyft fram är oerhört gripande. Jag är glad och stolt över att de fått nationell uppmärksamhet, men flickorna som sökte efter sina fäder och som jag skriver om i min nya bok är nog ändå det som berört mig starkast.

Jan-Olof Nilsson skriver om dessa flickor i sin kommande bok Lucky Strike.

Bokens titel är mångtydig. De amerikanska soldaterna rökte ofta Lucky Strike. Och soldaterna tyckte att de var ”lucky” (hade tur) som hamnade i Sverige och blev så väl mottagna. Dessutom spelar ett gammalt cigarettpaket en central roll i en av berättelserna.

En hel del barn som föddes under andra världskriget i Sverige hade en svensk mamma och en amerikansk eller engelsk pappa som var soldat. Ett ursprung som man då helst inte talade om.

Soldaterna hamnade här på olika sätt; en del flydde från krigshärdar i Europa medan andra var flygare som sköts ner. De samlades i interneringsläger innan de kunde sändas hem igen efter kriget.

Men även i krigstider möts människor och blir förälskade. Ibland blir resultatet barn.

Kristin, Ann och Jimmy är några barn till utländska soldater som berättar sin historia för Jan-Olof Nilsson. De fick sent i livet veta sitt ursprung, men två av dem hann träffa sina fäder. Den tredje missade sin pappa med en månad; pappan avled innan de fick möjlighet att träffas.

”Lucky Strike” blir Jan-Olof Nilssons femte bok om andra världskriget. Och fler lär det bli. Berättelserna pockar på. Han fortsätter att följa spår och leta efter människor som vill berätta sin historia. Kanske finns nästa möte runt hörnet.

– Att vara författare är ett ensamt jobb. Därför är det så kul att resa runt och föreläsa om det jag skriver om i mina böcker. Att möta läsare är häftigt och kanske hittar jag nya trådar till berättelser.