–Det är jätteskönt att vara pappaledig, eller föräldraledig som man egentligen ska säga, skrattar Robert Niemi.

– Vi bygger lego och grejar och har kul ihop, säger han på gemytlig norrländska och får medhåll av sonen som för ett ögonblick avbryter sitt järnvägsbyggande för att instämma:

– Det är roligt att hjälpa pappa.

Förutom att herrarna byggt en robust rutschkana i trädgården så har de hjälpt morfar att måla husets samtliga inneväggar i vitt. En uppgift som sonen tog på största allvar.

– Han börjar ju bli så stor att han vill vara med och hjälpa till med lite och varje och det är kul.

Robert, som är född och uppvuxen i Malmberget, en ort med några tusen invånare i Gällivare kommun i norra Lappland, har lärt sig att trivas söder om polcirkeln. Särskilt uppskattar han att kunna sitta ute ljumma kvällar och njuta av sommaren.

– Jag kan sakna vårvintrarna i norr, när snön ligger meterhög och det är minusgrader på natten och plusgrader med sol på dagarna men somrarna saknar jag inte det minsta. Här nere kan man sitta ute och ta ett glas vin på kvällen, det är 20 grader varmt och man behöver inte ha toppluva och termobyxor på sig.

Robert och hans familj bor sedan några månader högst upp på Tröingeberg, i en rymlig villa med havsutsikt. Som så ofta när det gäller flyttar var det kärleken som förde norrlänningen till Falkenberg eftersom hustrun Christina är från stan. Paret träffades när de studerade i Lund, han till civilingenjör och hon till jurist. De flyttade till Stockholm och bodde där några år och när de tröttnade på den svenska huvudstaden flyttade de utomlands för att bo och arbeta i den brittiska huvudstaden.

– Vi hade bestämt oss för att ge London två, tre år men det blev sju år. Vi trivdes bra även om jag fick resa en hel del. Jag såg mitt kontor två gånger, när jag skrev på kontraktet och när jag slutade. Ett tag veckopendlade jag till München. Det värsta året hade jag 35 veckor ute och sov fler nätter på hotell än hemma. Det var slitsamt men samtidigt kul.

Att beskriva exakt vad Robert arbetar med är inte helt lätt. Själv skrattar han och säger att han jobbar med små gröna män eftersom det är så företagets logotyp ser ut men i korthet kan man säga att hans arbete är att se till att saker fungerar.

– Jag jobbar med att saker som innehåller en dator fast det inte kallas för dator. I mobiltelefoner, kameror och telefoner sitter datorer som styr, jag har jobbat med allt från vindkraftverk till Formel 1 bilar, säger Robert och visar upp sitt hobbyrum i källaren.

– I källaren har jag mina två favoritrum, hobbyrummet och bastun. Två, tre gånger i veckan bastar jag och det verkar som om Arvid uppskattar bastun lika mycket som jag.

I teknikrummet ryms allsköns tekniklitteratur, från gymnasietiden och framåt. En rad olika mätinstrument trängs med olika projekt på hyllorna. På kvällarna gillar jubilaren nämligen att smita ned i källaren och pilla med olika byggprojekt, för närvarande är det en trådlös gräsklippare som är under produktion.

– Förmodligen skulle det bli billigare att köpa en men jag vill bygga min egen. Det är sånt jag tycker är kul. Jag är väl lite av en ”Oppfinnar-Jocke”, ser jag något som kan förbättras så vill jag gärna göra det.

På frågan vad han önskar sig i födelsedagspresent säger han bestämt ingenting men då lystrar sonen och tillrättavisar honom:

– Du önskar ju dig en sån där borr att borra kretskort med, påminner han fadern som leende konstaterar att han inte kan få nog av instrument och apparater.

Själva födelsedagen firas utomlands – i samband med en arbetsresa till London – och höjdpunkten blir att ta med sonen till en lekplats i Bayswater.

– När vi bodde i London tyckte vi att lekplatsen, som är byggd till minne av prinsessan Diana, var helt fantastisk men Arvid var så liten när vi flyttade därifrån att vi aldrig fick möjlighet att gå dit och leka med honom. Men nu ska vi göra det och det ser jag fram emot!