I 50 år har hon vårdat Mostorps slottsträdgård, som nu ska återskapas till hur den såg ut i början på 1900-talet.

”Det ska vara med tinnar och torn, annars syns det inte hur mycket pengar jag har”, sa Ludvig von Segebaden till den danske arkitekten Torvald Bindesböll, som först hade ritat en betydligt blygsammare byggnad. Segebaden fick så klart som han ville och 1880 stod Mostorps slott klart, byggt i granit med tinnar och torn i medeltidsromantisk stil.

Till slottet hör 1 000 tunnland, hälften skog och hälften åker. Slottet ägs i dag av Peter von Braun, Anitas son, den femte generationen von Braun på Mostorp.

Slottsträdgården på Mostorp håller på att genomgå en förändring. Med hjälp av en landskapsarkitekt håller Anita von Braun på att återskapa trädgården som den såg ut i början av 1900-talet.

– Vi har tittat på alla gamla fotografier sedan 120 år tillbaka och sett hur det såg ut i trädgården då, berättar Anita.

Resultatet har blivit ganska radikalt - de förvildade enebuskarna som stod framför slottsentrén har grävts upp, rosenbuskarna som bildade en häck ända ut till E 6 likaså, sjuka träd har sågats ner, nya fruktträd har planterats och ormbunkarna som bredde ut sig mer och mer för varje år är ett minne blott.

– Det ska vara rationellt, förklarar Anita.

– Jag kan inte dra i gång något nu som mina barn och barnbarn tvingas sköta i många år fram över. Det är inte rättvist.

Än så länge ligger trädgårdsarbetet i vila, men från mitten av april tillbringar Anita flera timmar om dagen ute i trädgården.

Den 1 maj sätts tunnorna med de stora kaktusarna på plats i slottsparken och snäckorna som kantar rabatterna läggs på plats. Den enorma rhododendronbusken som frodas på gårdsplanen förvånar Anita.

– Vilken livskraft! Hur kan den bo i en backe med full sol? Busken trivs ju egentligen bäst på skuggiga platser, det är nog Suseån som räddar dem.

Suseån rinner genom slottsträdgården, bildar vattenfall och gör att marken håller den fukt som rhododendronbuskarna behöver för sin överlevnad.

I 50 år, lika länge som Anita bott på Mostorp, har hon skött trädgården.

– När jag kom hit hade vi en trädgårdsmästare, men han roade sig mest med att odla grönsaker som han sedan sålde på torget så honom sade vi upp.

Anita är född i Argentina och kom till Sverige första gången som 22-åring för att hälsa på sina svenska släktingar som fanns i Halmstad. Hennes pappa, Axel Karup från Sjöbo, utvandrade till Argentina 1923, efter sin utbildning till elingenjör. Unge Karup var mycket intresserad av hästar och ville flytta till Sydamerika ”där varenda fattiglapp har en egen häst”.

Under ett av besöken hos släktingarna i Halmstad träffade Anita slottsherren från Mostorp, Baltzar von Braun. Han charmerades av den lilla mörka kvinnan från Argentina och hon av honom. Två år senare gifte de sig och Anita flyttade till Mostorp, men då till trädgårdsmästarbostaden, granne med slottsbyggnaden. På slottet bodde då Baltzars farmor Ester, som fick slottet till skänks av sin far, Ludvig von Segebaden, 1893.

1950 flyttade Anita och Baltzar von Braun till slottet, då hade Ester och hennes man Rolf von Braun dött och det unga paret köpte slottet av dödsboet. Men att flytta in i slottet var inget som Anita hade drömt om.

– Jag grät i en månad när det blev bestämt att vi skulle flytta dit och motsatte mig det in i det sista. Det var så mörkt, stort och dystert.

Men livet på slottet blev bättre än Anita hade förutspått. Hon stortrivdes i det historiska huset och de många kvadratmeterna var en perfekt plats för de tre barnen att växa upp på.

– Men man får inte vara pedant när man har ett stort och gammalt hus, konstaterar hon.

Anita arbetade som hemmafru och extraknäckte som cirkelledare i spanska medan maken skötte gården.

– Jag har haft ett underbart liv, men rent ekonomiskt var det kämpigt många gånger.

Sedan några år tillbaka bor sonen Peter, hans fru och deras tre barn i slottet. Anita har flyttat till annexet, granne med slottet och det äldsta huset på markerna.

– Nu är det liv i slottet igen, hela huset används och det är härligt, tycker jag.

– Och varje eftermiddag kommer barnbarnen in till mig och hälsar på, tar en fika och pratar lite. Det är livskvalitet!

Hon har aldrig ångrat att hon lämnade sitt hemland Argentina. Under alla år har hon bara varit där två gånger och hälsat på.

– Det har inte funnits tid till mer, med lantbruk och barn har man fullt upp. Men vilket fantastiskt liv jag har haft.

c Det ska vara med tinnar och torn, annars syns det inte hur mycket pengar jag har .

Ludvig von Segebaden

c Jag grät i en månad när det b lev bestämt att vi skulle flytta dit och motsatte mig det in i det sista .

Anita von Braun