Bland unicaboxar och troll
I en möteslokal i skånska Perstorp står en 50-årig kåsör och tar emot folkets jubel (nåja). Undrar vad man får idag då? funderar han när applåderna ebbat ut (vilket är ganska snart).
Relaterat
Det är en regnig torsdag i oktober och SPF, eller om det är PRO, har månadsmöte avrundat med lite struntprat från en nedrest hallänning med mer munläder än förstånd. 50-åringen är yngst i lokalen, vilket bara det är ett skäl att ge sig ut på vägarna. Lägg därtill alla gåvor han fått genom åren. Pensionärerna är alltid snällast och kåsören har förärats otaliga ovärderliga skatter vid olika seniormöten runt om i landet – chokladaskar i Flen, ett Rättvikstroll i… ja, naturligt nog i just Rättvik, alkoholfri flädersaft i Borås, vinflaskor (mer uppskattat) lite varstans, en broderad tavla i Åtvidaberg (som medlem nr: 48 i den lokala PRO-kretsen, Elsa Sjöberg, 87, lagt ner minst en veckas jobb på) och blombuketter både här och där (vilka han vid hemkomsten brukar räcka över till hustrun, åtföljt av någon lämplig kommentar av typen: ”Titta vad jag köpt åt dig älskling! Vad blir det för mat?”)
Ofta är gåvorna lokalt producerade – ost i Falköping, cider i Kivik… ja, ni fattar principen. Det gör inte alltid kåsören, som alltså understundom har mer munläder än förstånd.
”Fin ask det här, ser precis ut som en gammal Unicabox”, utbrast kåsören i Mariestad. ”Men vad fasen!” fortsatte han, ” var är chokladen? Den är ju tom, skojar ni med mig?” Nix, det gjorde inte de allvarsamma damerna i Mariestads Föreläsningsförening. Det var liksom själva asken i sig som var presenten där i Unicaboxens hemstad, Mariestad.
Kommer säkert inte att hända här i Perstorp, tänker kåsören när den lokala PRO-ordföranden, Ester Eriksson, 86, stegar fram och räcker honom en flaska med en färggrann rosett runt halsen.
”Varsågod, här får du en flaska av det elixir som satt Perstorp på kartan”, säger hon och räcker stolt fram en flaska… ÄTTIKA!
Med nordvästra Skånes mest ansträngda leende tar kåsören emot sin gåva. Han vrider och skruvar på sig innan han kommer sig för att tacka: ”Åååh, så fiiin!” säger han med lätt stelopererade käkar.
Undrar vad frugan kommer att säga? tänker kåsören när han packar ihop för hemresan. Men så skiner han upp. ”Fasen, ättika!” utbrister han… ”är det inte det man har när man lagar bruna bönor med fläsk?”







