I år tänkte vi hyra stuga i fjällen. Nåja, bland snöklädda toppar då. Med möjligheter till någon skidåkning och mycket kurande under en filt med en god bok och varm choklad. Om jag saknar svensk vinter? Mjae. Vi bor så fiffigt bredvid det högsta berget närmast San Francisco. Kalla vintermorgnar ser man snön däruppe. Ibland ligger den till och med kvar ett par dagar. Men det blir ingen snö nedanför berget och sällan nollgradigt.

Det känns ofta kallare, men det beror på att husen är taffligt byggda och man inte uppfunnit centralvärme än. Å andra finns det ett fantastiskt utbud av flannelpyjamasar och innetofflor. Man får ta det onda med det goda och sova med ett extra täcke.

Dottern tycker det är eländigt att vi inte är i Sverige om jul. Det tycker jag med, men nu är man ingen Hollywoodfru och pengarna räcker inte riktigt till fast vi fixar nya hela tiden. Det fick bli stuga med två andra svenska familjer istället.

Men jag hatar att åka skidor, säger sonen. Det gör du visst inte, säger jag själviskt pga att jag vill ha sällskap i kaninbacken (här kallas barnbacken alltid för kaninbacken).

Mitt och sonens gemensamma karaktärsdrag är försiktighet. Vi gillar inte fara, höjd eller fart. Kaninbackar är vår grej. Vid det här laget kan vi svänga både åt höger och åt vänster samt stanna. Andra skidåkare sätter sig vid det laget i en lift och åker upp mot nya djärva mål. Inte vi. Efter tre åk är det dags för varm choklad. Sen brukar vi åka tre åk till, titta på varann och vagga hem. För detta får vi utstå mycken smälek från familjens två fartdårar.

Det är det värt. För skidåkning handlar inte om hur duktig man är utan hur kul man har på det vis som bäst passar ens lynne och fysik. Tänk om man bara fattat det för 20 år sen.

Om jag nu bara kom till skott med att hyra stuga.

Ordna semester är det värsta jag vet. Tänk om det blir totalt misslyckat? Tänk om alla hatar det? Tänk om hela huset luktar skunk? Tänk om det bor grizzlybjörnar under golvet? Det blir ju mitt fel. Allt blir mitt fel.

Alltså skjuter jag upp beslutet och nu börjar tillgången på tolvbäddsstugor bli knapp. För andra människor har framförhållning. Det, och så tar de inte på sig det totala ansvaret för elva andra individers skidlycka.