Denna anmodan fick till följd att en representant i varje bransch kallades till sammanträde på Nya Kondis den 18 november 1948. En kommitté tillsattes och bestod av Gunnar Javefors, Curt Mehrens, Uno Andersson, Carl-Anders Lundgren, Carl-Oscar ”Lolle” Ohlsson, Henry Wilbert, Wigert Nilsson och Inge Fritzén.

Kommittén enades om att göra något som hela familjen fann glädje av. Söndagen den 19 december samma år var det premiär för köpmännens första TOMTEPARAD. Det stora dragplåstret kom att bli ett karnevalståg, och torget var centralpunkten för lekar och underhållning och olika stånd där det såldes julgodis och annat.

Karnevalståget, eller paraden som det också kallades, utgick från Rosenfredsskolan med Folkskolans gossorkester i täten, följt av Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin samt övriga medverkande. Allt gick i julens tecken.

Köpmannaföreningens damklubb hade gjort all julgranskonfekt och stadens bagare skänkte pepparkakor. Glöggen (alkoholfri, förstås) köptes in otroligt billigt. Musikerförbundet ställde upp med tomteorkester som spelade medan barnen dansade runt granen som stod mitt på torget.

”Världens bästa lotteri” blev det kallat, men som från början mottogs med skepsis av köpmännen. Alla affärer skulle sälja lotter och betala dem i förskott. Det var detta som stötte på patrull. Däremot var man överens om att skänka priser till lotteriet. Tobakshandlaren Uno Andersson, som ingick i kommittén, konfererade med sin medarbetare Sture Hall och beslöt sig för att själv köpa samtliga 2 000 lotter à 50 öre, som var priset. Det tog inte många timmar innan han sålt slut på lotterna. Varbergsborna minns säkert vilken efterfrågan det var på dessa lotter, och man fick ju bara köpa ett fåtal. Följande år var det inte svårt att få köpmännen att betala lotterna i förskott men då beslöt man att ransonera antalet till affärerna. Så nog gjorde lotteriet skäl för namnet.

Nettot från detta första års Tomteparad gick oavkortat till behövande institutioner såsom Rädda Barnen, Frälsningsarmén m.fl.