Som bortaboende har man möjligheten att prova på nya storhelger. Det bästa med lokala seder är att man kan välja hur mycket man vill fira. Jag känner ingen press och har inga uppskruvade förväntningar. Högtiden förra veckan till exempel. Som svensk känns det inte helt nödvändigt med en förfrossa i november, när man ser jul torna upp sig vid horisonten. Ingen högtid kan konkurrera med jul, det vore ju befängt.

Men det har gått upp för mig att många av infödingarna tycker att kalkondagen är årets viktigaste dag. En dag ägnad åt tacksamhet över det man har, släkt och goda vänner. Ingen köpstress, ingen julklappshysteri, bara familjen kring bordet. Och så då kalkonen.

Vildkalkoner finns överallt i nejden. Större än påfåglar, men inte så granna. Jag blir alltid nervös att de ska anfalla mig när jag är ute och går. En anfader till mig svingade en gång en folkilsken gås vid halsen över en stuga. Gåsen kom ångande runt hörnet ännu mera ilsk. Och det var bara en. Vad gör jag om hela flocken anfaller? Kalkon är inte min favoritfågel. Jag är rädd för stora fåglar. Grisar är mycket trevligare. Var och en är lokalt inskränkt på sitt vis.

Då man bör ta seden dit man kommer och alla frågar vad man har för planer för helgen, har vi ätit kalkon sen vi kom hit.

Ett år låg den i marinad i en svart plastsäck i köket tre dar. Mycket makabert. Ett annat år låg fågeln olyckligtvis mot kylelementet och tinade inte alls enligt schemat. Vi fick till slut jagat fimbulvintern ur den och förblev salmonellafria.

I år hade vi turen att bli bortbjudna. Ansvaret att lyckas tilllaga kalkon föll därför inte på mig. Vi bidrog med en annan infödingsklassiker istället: husvagnsbös-sallad. Husvagnsbös bor i husvagn året runt och är den typ av människor resten av befolkningen anklagar för dumhet, kriminalitet och värst av allt, dålig smak.

Salladen består av illröd syntetisk jordgubbsgelé, täckt av ett lager creme fraiche och toppat av jordgubbsgelé blandat med riktig tranbärssylt. Om det är sallad eller efterrätt vete gudarna, men vackert är det. Och jättegott.

Det här är förmodligen ett tecken. Som när jag började bli sugen på bläckbollar med fiskspån på festivaler i Japan. När jag börjar drömma om husvagn är det dags att flytta.