Mannen är en 50-årig kåsör som vid den här tiden på året brukar tråka ut läsekretsen med invecklade skildringar kring sin jakt på tallris, en procedur en normalbegåvad person klarar av med en sekatör på typ en kvart, men som genom kåsörens medfödda förmåga att krångla till saker och ting förvandlats till en svårbegriplig rit omfattande svordomar, svavelosande eder, ett oändligt tålamod (från hust-runs sida) och ett icke föraktfullt koldioxidutsläpp längs vägar i Hallands inland där tidigare endast missionärer och skogskarlar färdats. Så kommer det inte att bli i år, kåsören lovar. Det tallris som hustrun anser vara intimt förknippat med såväl tomtens som Jesusbarnets födelse har nämligen redan fällts och infångats. För en gång skull var han ute i tid, och den spretiga högen ligger till allmänt beskådande framför förstukvisten. Där lär den bli liggande till påsk, för inte fasen går det att få ner kvistuslingarna i den bottenfrusna urnan med jord, där de brukar hälsa tomte och Jesusbarn välkomna.

Vad fasen! utbrister kåsören och tittar oförstående på spettet som studsat tillbaka mot permafrosten. Nu är kåsören inte den som ger upp efter första försöket, men väl efter andra, varför han snart lämnar både spett och tallris och går in i köket för att sätta på en kopp kaffe. Han är ensam i huset. Ungdomarna, som är av klenare virke, har flytt landet till förmån för Indonesien respektive Röda havet. Då och då hör kåsören rapporter om vulkanutbrott och livsfarliga mördarmaneter. Så börjar en vitfenad oceanhaj tugga på ett gäng ryska turister i Röda havet innan den bestämmer sig för att byta kost, och istället äter upp en tysk.

Håll er hemma ungdomar, tänker kåsören. Nog fasen är det kallt, fortsätter han sin tankebana och sneglar ut genom fönstret mot högen med tallpinnar. Han höjer blicken över de snötäckta takåsarna, där röken från braskaminer och spisar lagt sig likt ett förlamande lock. Och inte kommer det att hända något här i trakten innan våren, tänker han, absolut ingenting. Men här är åtminstone jäkligt hajfritt fram till dess…