Jag ville bli som Emil. Nog för att jag kunde tänka mig att bli skrotsamlare som lekkamratens farsa eller få jobb på Lantmannaföreningen och köra ut säckar till väntande bönder vid lastbryggan, men ingenting gick upp mot Emil. Han spelade i en egen division. Han och den som körde snöplogen; kanske var det Emil som satt bakom ratten på den också, vad vet jag.

Emil körde vägskrapan vid vägkassan i Vinberg och såg till att grusvägarna hyvlades jämna. För mig var det stort att någon kunde tygla detta gula järnmonster. Att han var gift med mjölnarns Linnea från min egen hemby gjorde honom ännu större i mina ögon. En gång stannade han skrapan framför vårt hus och kom in på kaffe med dopp. Det var en höjdpunkt att minnas.

Men Emil var inte odödlig. En dag när han var ute med skrapan blev han påkörd och dödad. Linnea ställdes ensam med sju barn. Det var en tragedi, som det talades länge om i bygden.

Som barn bär vi alla på våra drömmar, som vuxna sörjer vi över att de inte blev förverkligade. Okej för att jag blev något åt skrotsamlarhållet, en titt i förrådet bekräftar faktum, men förare av vägskrapan eller säcktransportör på Lantmanna blev jag aldrig. Jag sökte till det sistnämnda, men fick avslag. Nu är det för sent.

Men vilken sorts framtidsdrömmar finns i de enkelspåriga hjärnorna hos deltagarna i den makabra tv-såpan ”Ung & Bortskämd”? Dyker där någonsin upp andra funderingar än att bli rikt gift och/eller fortsätta glassa livet ut på föräldrarnas bekostnad? ”Vill hon köpa tre jackor, så får hon göra det”, säger en av dessa föräldrar, som uppfostrar sina svärande dockor och glidare till hjälplösa individer. Deras ha-begär är sjufalt större än deras arbetslust, enkla arbetsuppgifter beskrivs som äckliga, deras förakt för arbetande medmänniskor förefaller avgrundsdjupt.

När jag ser dem grisa ner omkring sig känner jag lust att slita loss dem från tv-rutan, lägga dem över knäna och ge dem en saftig omgång, som skulle få dem att vakna och se världen omkring sig med andra ögon. Agan är förvisso avskaffad och straffbar, men som sagt – än är det inte förbjudet att drömma.

Vinnaren av tv-såpan borde få en veckan arbetsträning i pris, inte en jorden-runt-resa.