I 20-talets Varberg var det konditorn från Lund, Åke Jönsson, som satte färg på julskyltningen, vilken var förlagd till första eller andra söndagen i december.

Åke Jönssons Konditori på Västra Vallgatan (nuvarande restaurang Zorba) drog mycket folk till sina fönster under julskyltningen. Åke Jönsson var nämligen en mästare i att modellera i marsipan. I detta godismaterial gjorde han bland annat en naturtrogen modell av Varmbadhuset som var under uppförande och stod klart 1925. Han modellerade också den Englandsbåt som skulle trafikera Varberg – Immingham, men som aldrig blev av. Dessa modeller var fina dragplåster som väckte stor uppmärksamhet på skyltsöndagen. Det är klart att julen, då som nu, framförallt var barnens högtid. Leksaker kunde köpas i många butiker och även i färg- och kemikalieaffärerna. En välkänd julklappsaffär var bland andra Lundgrens Bokhandel som 1923 hade fem heltidsanställda biträden, men som vid jultiden fick ta in extrapersonal. Torghandeln var livlig och torgvagnarna var många. Det rådde nästan fullt ”krig” mellan alla de charkhandlare, eller bonnslaktarna som de kallades, som slogs om kunderna. För skinkan fick man betala mellan 1:75 kr och 2 kr kilot, men många Varbergsfamiljer höll sig med egen hushållsgris, speciellt under första världskriget.

Einar Barre, som hade Varbergs Elektriska Affär, vilken som bekant finns kvar än i dag, annonserade att man sålde Kristallmottagare som var de första radioapparaterna. Ett par år senare, 1925, kunde man ge sin käraste en guldring för 4:50 kr eller en guldkedja för 7:50 kr. När vi kommer in i mitten av 40-talet, då andra världskriget var slut, blev det också mer upplyst i stan. Det hade ju rått både mörkläggning och elransonering innan dess. Men nu återgick livet i någorlunda normala gängor. Norrgatans och Kungsgatans affärer slog sig samman och bekostade juldekorationer och belysning över dessa gator, vilket givetvis förhöjde julstämningen avsevärt.