Men med ett snöoväder på väg bestämde jag mig för att blommorna skulle få komma in istället. Och lagom till det att snöflingorna började falla där ute, och graderna på termometern föll med dem, fick jag sommarblommor inne.

Den kvällen tände jag en brasa. Snön föll. Samtidigt som sommarblommorna andades sin sista glädje inne på bordet.  

Så nära allt är i livet. Så nära blommor ligger vinter. Så nära sorg kan vara lycka och kyla nära värme.

När västkustvinden fortsätter att kallt vina runt med snöflingor och jag ändå är tvungen att ge mig ut blir jag glad för min mössa. Halva nöjet med att ge sig iväg ut när det blåser och är kallt, är en varm mössa. Som att bli lite omsluten. Den andra delen av nöjet är när man får komma in igen.

Finns det något mer underbart än att bli riktigt genomblöt och kall och sen få komma in och tända en brasa och bli varm igen?

Det är precis som att en varm soppa smakar ännu godare när det regnar och är kallt där ute. Som att värmen blir tydligare.

Värme hittar man på de mest oväntade platser.

Jag var på mataffären häromdagen. Stod där i kassan med mina varor och kände mig trött och stressad och köpte hyacinter.

Trött och stressad håller jag sen på att gå iväg med de andra varorna, och glömmer hyacinterna som står en bit upp på bandet.

”Glöm inte hyacinterna!” hör jag då en röst från kassan. Jag tittar upp från min lite blinda trötthet och möter vänliga ögon och ett leende.

”Tack!” säger jag och känner att jag tackar för något mer. När jag går ut från affären har jag inte bara mina varor och hyacinter med mig. En varm vänlighet har jag också med mig.

Det känns plötsligt lättare att gå ut i kylan.

Vardagsvärme. Helt enkelt. Litet och stort på samma gång.

Livet är fyllt av kontraster. Ljus och mörker. Glädje och sorg. Och värme och kyla. Och ibland när man varit i det ena, blir det andra så tydligt.

Som att vara ute och hämta ved i det kalla förrådet, öppna dörren in, och känna pepparkaksdoften och värmen när två systrar står i köket och bakar.

Då, blir värmen, extra tydlig.