Själva har ni säkert kalvsylta upp halsen vid det här laget. Så är det inte för mig. Jag har inte ätit julbord sen 2003. Eller kanske var det förra årtusendet. Julmat blir alltid en hemsnickrad affär när man bor utrikes.

I år hade närmsta IKEA fått den briljanta idén att lansera svenskt julbord den 10 december. Men det var inte bara att åka dit. Onej. Förköp gällde. Vi köpte biljetter omedelbart.

Jag svalt mig genom dagen. Vi tänkte vara där när det öppnade kl 4. Man riskerar helt enkelt inte att det göttigaste ska ha tagit slut. Som svensk, vill säga. Fördel Sverige. Infödingarna var ovetande om att ingen svensk kommer sent till ett julbord.

Så föreställ er nu en högst ordinär IKEA cafeteria. Alla talar svenska. Man tar sin bricka, man står i kö. Man brister i gråt när man upptäcker att det finns västerbottenost i kuber jämte knäckebrödet. Det fanns tre sorters sill, gravad och inkokt lax, röd skalpotatis, köttbullar och skinka. Samt IKEAS kompletta sortiment av kakor, mandeltårtor, blåbärspaj, chokladtårta, chokladpudding OCH ris a la Malta.

Det var inte torftigt på något sätt! För att vara utomlands, och för det facila priset av 80 SKR (24 för barnen), tyckte jag det var förträffligt. Sillen var delikat, gravlaxen likaså. Köttbullar är alltid köttbullar. Skinkan serverades varm och i centimetertjocka skivor, men än sen? Den var saftig och god.

Nä, det fanns ingen Jansson. Och om ni någon gång i framtiden får för er att dela med er av frestelsen till en utlänning för att ni är god och unnar dem upplevelsen att en gång i livet få smaka Jansson, vill jag bara säga ”Glöm det!”

Janssons är som kokta fårögon på Island, man måste vara infödd för att uppskatta finessen. Det är helt bortkastat att bjuda icke-svenskar på Jansson. Till och med danskar rynkar på näsan. Efter vad jag erfarit finns det bara ett annat folkslag som omedelbart uppskattar Jansson – japaner. De är vana vid fisk och det bästa är att japaner inte äter så mycket, så du kan både vara generös och äta nästan all Jansson själv.

”Är du klar snart?” undrade sonen och sneglade på mina fyra tomma ris a la Malta skålar, ”Du är pinsam”. För de orden blev han tvungen att trycka i sig en kaka till. Nu vet han hur julbord går till.