Djuret som gör slamsor av både folk och inredning? Just det gott folk, om denna marodör har kåsören skrivit mer än en gång i dessa spalter. Mer finns att berätta, Trisse ligger inte på latsidan vad gäller vandalism.

Nu kunde man vänta sig ömkan och förståelse från läsekretsen, ett sådant djur, förstår man, är en prövning för vilken kåsör som helst. Men vad händer? Jo, sympatierna från läsekretsen strömmar in (nåja, en läsare har hör av sig) men tror ni dessa sympatier tillfaller den halvt slaktade kåsören? Nix, det är Trisse som har läsaren på sin sida! Stackars katt, tycker läsaren, som har en husse som FÖRTALAR honom och det i Hallands Nyheter som så många läser.

Nå, kåsören vill härmed passa på att berätta hur det ligger till: Trisse kan inte läsa. Han är alltså helt oberörd av de rader som skrivs om honom. Dessutom kan det väl inte räknas som förtal när allt det som lagts honom till last är sant?

Ett tips till Anders Dybjer, chef för sjukhusen i Halland: Ge katten och hans människofamilj varsin enkel biljett till ett varmare land, betala därefter ut ett rimligt månatligt underhåll för att vi ska hålla oss borta. Visst, det kostar en del men bara en bråkdel av vad det kostar Landstinget Halland att låta vårda alla som behöver långvarig sjukhusvård efter närkontakt med Trisse. Operationsköerna skulle kortas ytterligare och snart skulle det bli ett rejält överskott i kassan till att bygga fler tjusiga entréer på Länssjukhuset. Räcker inte pengarna riktigt till nämnda nya entréer är det bara att stänga ytterligare några vårdavdelningar, det brukar ju gå bra. Och denna gång kanske det till och med går att göra utan mänskligt lidande, då det ju på grund av Trisses sorti frigörs vårdplatser åt en hel bataljon.

Efter denna utvikning kvarstår alltså faktumet att det är kåsören det är synd om, inte Trisse, det var liksom hela meningen med detta kåseri. Och för er som inte tror på denna utsaga, fråga Trisse själv, den som törs. Men se först till att vara ordentligt försäkrad.

p.s.Trisse är en lömsk katt. Kåsören med fru hade goda vänner på middag härom kvällen. Dessa modiga kvinnor och män, som trots monsterkatten vågar komma på besök, möttes av en ganska vänlig pälsboll. ”Se där, han har lugnat ned sig”, sa alla i kör. ”Bara några få lömska attacker under en hel kväll.”

Kåsören vet bättre, kvällen var ett undantag, bara för att bekräfta regeln. d.s.