Ta till exempel det här med matematiken, den numeriska mystiken som präglar allas våra liv. På sina håll råder missuppfattningen att summan av två fester skulle bli en om de äger rum vid ett och samma tillfälle. Så är det förstås inte alls. När det nya året ringdes in med champagne och glada sånger råkade kåsören befinna sig på en tillställning där ett gammalt hederligt halländskt 50-årskalas slagits samman med en lika hederlig nyårsfest och summan av kardemumman stannade faktiskt inte ens vid två, snarare vid fyra, vilket kan ha något att göra med att merparten av kardemummans summa tycktes bestå av mumma, och att denna inte var överdrivet svag.

Vid lunchtid påföljande dag fungerade endast de rent livsuppehållande organen, varför kåsören beslöt ägna återstoden av dagen åt kulturen. ”Xena krigarprinsessan” hade uppehåll, men två avsnitt av ”Mad Men” avverkades i raskt takt. Så något lekprogram vars syfte och innehåll ännu är oklart för kåsören. Klockan 18:15 hade han fortfarande inte rört sig ur fläcken, blott vickat lite på ena knäet som börjat låsa sig. Då började Buddenbrooks på ettan, och jösses vad han fastnade! Hjärta, smärta, svek och hat inom en köpmannafamilj i 1800-talets Lübeck är kanske inte allas ”cup of tea”, men kåsören sväljer med god aptit.

Inte mycket hade förändrats till nästa dag. Ytterligare något organ hade sakta vaknat till liv, men kåsören tog det säkra före det osäkra och stannade i tv-soffan. ”Xena krigarprinsessan” hade fortfarande uppehåll, men efter fem timmars zappande med fjärrkontrollen omslöts kåsören ånyo av Buddenbrooks och ett oförsonligt vemod, om än insvept i en vackert draperad krinolin. Författaren Thomas Mann var knappt 20 år fyllda när han började skriva ”Huset Buddenbrook”, ett mästerverk som så småningom utmynnade i nobelpriset. Jäkla pojkvasker, tänkte kåsören och sträckte sig efter påsen med skumtomtar samtidigt som eftertexterna rullade på i tv-rutan. Det stramade lite om knäet, men det fick gå. Jäkla pojkvasker, fortsatte han sin tankebana, till vissa kommer framgången utan att de ens behöver anstränga sig…