En sväng kring stan
Relaterat
Ändå promenerar jag. Därtill är jag nödd och tvungen. Sjukvården har uppmanat mig till det. När jag är på hälsokontroll påstår alltid någon vänlig sjuksköterska, som bara vill mitt allra bästa, att jag har kondition som en äldre kvinna. Detta anses inte som bra. Framför allt eftersom jag inte är en äldre kvinna, utan en medelålders karl. (Någonstans tycker jag att hela resonemangen låter som en förolämpning mot äldre kvinnor, men jag tänker inte försöka reda ut den saken just nu.)
Det sjukvården försöker säga mig är: Skaffa dig bättre kondition annars riskerar du att kola vippen i förtid. Därför promenerar jag.
Helst såg sjukvården nog att jag inhandlade mig en träningsoverall och började springa i skogen. Men någonstans går ju gränsen för vad man kan ta sig till för att klara livhanken.
Något lite händer det väl när man promenerar i Falkenberg, men inte är det mycket. Kanske möter man en randig katt eller en gubbe med en rolig hatt. Mer än så är det oftast inte. Massor av ändor ser man förstås när man går på Doktorspromenaden utmed Ätran. Förlåt, nu blev det fel. Massor av änder, ska det vara.
En söndagseftermiddag kom jag promenerande vid Hallanäset. På taket till de lite lägre husen utmed Hamngatan satt en mås och spanade. På gatan kom två tonårsflickor, den ena cyklade och den andra åkte på pakethållaren. Måsen fick se flickorna, lyfte, gjorde en vid sväng och bajsbombade den cyklande flickan rakt i huvudet.
Hon slängde sig av cykeln och skrek:
– Fy faaaan, vad äckligt.
– Fy faaaan, vad äckligt, instämde kompisen.
– Jag tror jag spyr, skrek den bajsbombade
– Jag tror jag spyr, sekunderade kompisen.
Sedan cyklade flickorna fort därifrån, förmodligen hem för att tvätta håret.
Som opartisk betraktare imponerades jag av måsens träffsäkerhet och flickornas samstämmighet i beskrivningen av hur motbjudande händelsen var.
Och visst, efter detta får det väl erkännas att en och annan rolig stund kan man få när man är ute och promenerar i Falkenberg.
Tack för det alla glada måsar med dålig mage.
Roland Bäckström







