Vi hade sett fram emot det ett tag, pratat om hur kul det skulle bli, hur långa köer det brukade vara, hur jättemycket, jättekul folk det alltid var när det var 30 plus på innestället i Kungsbacka. Nu skulle man slippa stöta på sina småsyskons kompisars småsyskon och känna sig som morsor på stan. Nu skulle alla vara som vi, och vi skulle träffa på så många vi känner och ha sååå kul.

Så stod man där och hängde en bit från baren och kikade lite på folk runtomkring. ”Väldigt mycket plus” klagade vi. Inte såg man någon man kände igen heller. Men så plötsligt var där någon bekant, en kompis från högstadietiden. Och där borta var en till. Då inser man plötsligt att tiden har gått. För i den här gruppen av ”väldigt mycket plus” fanns bevisligen ganska många i vår egen ålder.

Vi prövade att dansa lite. Efter några danssteg har någon obemärkt smugit sig in i vår ring. En gubbe står och vickar fram och tillbaka och småler lite fånigt. Vi fortsätter dansa och försöker att inte se åt hans håll. Gubbens besök väcker minnen från 20-årsåldern. Då blev man glad när någon kille sökte kontakt med tjejgänget och ville dansa i ”vår” ring. Men då var det aldrig någon som var 20 år äldre.

Några 20-åringar har faktiskt hittat hit i kväll. De står och tittar ut över dansgolvet och ser ut som om de ska börja gråta. De har väl missat den bakvända åldersgränsen just den här fredagen.

Vårt gäng gav upp någon gång efter halvett. Vi hade en präktig ambition att åka buss hem. Över huvud taget hade vi varit väldigt präktiga ikväll. För att slippa stå i kö hade vi bokat bord på restaurangen. Och för att komma hem ordentligt gick vi i god tid till bussen. Ingen fick bli lämnad kvar ensam, så vi höll ihop hela kvällen, och ingen fick bli för full, så vi drack med måtta. Det är klart att det var roligare när man som 18-åring släppte loss helt och tog kvällen som den kom. Hem kom man alltid. Det fanns ju taxi och massa andra som också skulle hemåt vid stängningsdax.

Vid sista övergångsstället före busshållplatsen, flög någonting i oss. Där stod en taxi. ”Vi tar den” sa vi med en röst och hoppade in. Resan hem blev det roligaste på hela kvällen, helt oplanerad, men väldigt kul.