Så ligger man där med kinden tryckt mot små, sylvassa plasttaggar och funderar på om man har blivit lurad. Är det kanske bara någon som försöker tjäna så mycket pengar som möjligt på dumma människor? Någon som har hittat koden för att få fram flockbeteendet i oss, och har skapat produkten som alla plötsligt vill ha?
Jag funderar lite på just den här sista övningen som fanns i broschyren som följde med min spikmatta. Den där man ska trycka kinden mot spikarna för att bli av med spänningar i käken. Lade han (han som tjänar pengar på att så många tror att just fakirer har ett avslappnat och lyckligt liv) kanske till den övningen bara för att testa hur långt man kan gå, för att se hur lättlurade folk är? För det gör väldigt, väldigt ont att ligga med en mjuk kind på en spikmatta. Och örat, som liksom också hamnar mot det taggiga om kinden ska vara där hur man än vänder och vrider på sig, gör jätte, jätteont. Jag har aldrig tänkt på det tidigare, men örat är mjukt, tillräckligt mjukt för att kunna bli genomborrat av vassa piggar. Och jag blir lite orolig för vad som kommer att finnas kvar av det när jag är klar.
Jag tänker mig hur han (den sadistiske pengainhåvaren) sitter hemma och skrattar för sig själv och tänker ”Undrar hur många korkskallar som just nu ligger och trycker kinden mot vassa taggar, ha, ha ha, ha ha…”
Men jag ger inte upp. Det KAN ju vara nyttigt för mig. Efter de 5-10 minuter som rekommenderas när det är första gången som kinden ligger mot mattan, skyndar jag till spegeln. Kinden är nu vackert rosig i ett lite lätt prickigt mönster. Och jag ser genast mycket piggare ut. Jag känner något också, en varm, blossande känsla i kinden, så som armen kändes när man var liten och någon hade gjort tusen nålar.
Om det är av avslappnad eller svullnad ska jag låta vara osagt, men käken känns åtminstone inte spänd. Trots det är jag inte helt säker på att kind-plågeri är min grej. Men jag gör säkert om det ändå, lättlurad som man är.