Ibland blir det alldeles fel. Och blir det inte alldeles fel, så blir det i alla fall fullständigt tokigt. Så här ligger det till: Jag har en olycklig benägenhet att prata en massa när det hade varit bättre att jag ingenting sagt.
  

Nu när detta är sagt kommer vi in på ämnet för dagens kåseri, nämligen ålder. (Du förstår säkert kopplingen, jag ska alldeles strax berätta om något dumt jag sagt som har med ålder att göra.)
  

Ålder kan vara ett känsligt kapitel. Numera ska man ju helst inte ha för många år på nacken. Annorlunda var det förr. Förr följde pondus och respekt med åldrandet. Viss rondör hörde också till, typ Thor Modéen. Nu ska man istället vara ung och utmärglad för att göra intryck. Gammal är inte bra.
  

(Är du så ung att du inte känner till Thor Modéen kan jag tala om att han var en mycket folkkär svensk skådespelare. Han dog 1950 vid bara 52 års ålder, men såg hela livet ut som en gammal gubbe. Ja, som en pensionerad grosshandlare ungefär.
  

Är du så ung att du inte vet vad en grosshandlare är för något kan jag tala om att det var en person som förr i världen yrkesmässigt bedrev handel mellan fabrikant och återförsäljare.
  

Thor Modéen medverkade för övrigt i massor av pilsnerfilmer. Är du så ung att du inte vet vad en pilsnerfilm är för något får du skylla dig själv.)
  

Nog om detta, nu förflyttar vi oss istället till tiden strax före jul i fjol. En kvinnlig bekant och jag besökte då en julmarknad. Bland glögg och granris mötte vi en för mig okänd dam i sina bästa år och drygt det (det var i alla fall min bedömning). Vid damens sida gick en liten grabb, fem år kanske. Nu visade det sig att min bekant kände damen och de började prata med varandra.
  

I brist på bättre sysselsättning fick jag för mig att konversera femåringen: "Så du är på julmarknad med din mormor", sa jag. "Eller är det kanske farmor?"
  

Grabben tittade storögt på mig, drog vad jag trodde var mormor/farmor i kjolen och ropade: "Mamma! Mamma! Farbrorn säger att du är min mormor!"
  

Den mormoder som blott var en moder tystade barnet och var finkänslig nog att inte kommentera saken ytterligare, men jag är väldigt, väldigt glad över att blickar inte kan döda, ty om så vore fallet skulle jag numera ha min boning på närmaste kyrkogård.
   
   PS. På tal om ålder och utseende: Själv ser jag ut som sjutton...