Helt plötsligt befinner jag mig i Floastad mellan Svartrå och Ullared. Fråga mig inte hur det gick till. Jo, förresten, gör det så ska jag berätta. Plötsligt var det för övrigt inte heller.
  

Någonstans har jag läst att man ska göra sådant som man aldrig brukar göra. Man ska utmana sig själv. En dag förlidna sommar kom jag att tänka på detta. Kanske var det dags nu att göra något jag inte brukar göra.
   Vad brukar jag då aldrig göra? Jo, vara ute i naturen. Jag är helt enkelt mest van vid trottoarer. Varför inte utmana mig själv med ett besök i självaste naturen? Jomenvisst! Det var just precis vad jag skulle göra.
  

Men var då hitta en lämplig natur? Jo, Floastad är en plats på väg att bli naturreservat. Det har jag läst i HN. Detta föreföll mig vara ett lämpligt stycke natur för en liten utflykt. Kastade mig i bilen och for iväg.
  

Jag vet inte vad det är med mig, men jag blir alltid lite nervös när jag kommer ut i den vilda naturen. Jag trivs helt enkelt bäst bland stadens avgaser. Som jag går där i Floastad kan jag inte låta bli att tänka på alla faror som förmodligen lurar i buskar och snår. Och obeväpnad är man också, inser jag plötsligt.
  

Ibland ringer folk till oss på HN och påstår att de sett varg. Oftast är det i det halländska inlandet som dessa möten ska ha ägt rum. Just där jag befinner mig nu kanske? Och stod det inte nyligen något i tidningen om björnspår? Var var det någonstans?
  

Där jag går i skogen med rosor på kind och solsken i blick börjar det plötsligt knaka i en buske. Rovdjur, far det genom huvudet. Jaha, var det så här det skulle sluta, uppäten av en varg eller en björn. Blundar, håller andan och inväntar slutet.
  

Fram ur busken hoppar en katt. Trots att den ser ganska beskedlig ut väljer jag att återvända till tryggheten i bilen. Mjau, säger katten till avsked.
  

Men jag ger inte upp, med bilen fortsätter jag in i vildmarken. Åker en smal väg som är kantad av dyster granskog. Och i nästa ögonblick befinner jag mig på - Gekås camping. Så var det med den vildmarken.
  

Nu ger jag tusan i naturen. Nästa utflykt får gå till Göteborg. Där kan man sitta och njuta vid någon uteservering i säkerhet för alla livsfarliga vargar, björnar och campare. Visserligen skjuter Göteborgsgangstrarna på varandra titt som tätt, men är man bara uppmärksam hinner man oftast slänga sig ner på marken när kulorna börjar vina.