Hos oss står tvättmaskinen i en liten tillbyggnad från 1992. När tvättprogrammet lider mot sitt slut börjar maskinen vråla och skaka våldsamt, som om den försöker hoppa ut genom fönstret. Saker ramlar ner från hyllorna och eftersom toaletten ligger vägg i vägg med tvättrummet, skvalpar vattnet i toalettstolen runtruntrunt som om någon vispar trollskum för glatta livet. Hela tillbyggnaden vibrerar som om den försöker ta sig loss från resten av huset.

– Hör du? Ropar mannen irriterat.

Står jag i köket hör jag vrålet men naturligtvis låtsas jag som om jag inte hör det. För annars skulle han på studs hiva ut åbäket och koppla in den nya tvättmaskinen. Den som har stått i sin förpackning i sovrummet i över ett år nu. Den skall ju in i gästhuset hade vi bestämt, när det nu blir färdigt…

Så det gäller att köpa sig tid förstår ni.

Jag är ändå rysligt nöjd med vår tvättstuga. Det är en lyx att kunna tvätta exakt när man vill. När man bott i hyreshus och varit tvungen att tvätta ofta på grund av sex dagars friidrottsträning i veckan, uppskattar man kanske en egen tvättstuga extra mycket? Ingen bokningslista, ingen stressjakt på mynt, inget tvättmedelgegga på golvet, ingen kvarglömd röd strumpa som kan totalsabba vittvätten, ingen person att reta sig på som lämnat kvar sin tvätt fastän det är MIN tid och i mitt tycke då, MIN tvättmaskin. Låt oss inte glömma personen som tycks ta tvättstugan under sina vingar. Lite trevligt kallprat medan tvätten viks ihop kunde sluta med en stor lapp i brevlådan: Du, jag vet vem du är, du glömde ta bort LUDDET! Och under bokstäverna satt luddet ordentligt fasttejpat. Tack. Ja, det är väl ingen nyhet att grannosämjan frodas i tvättstugor. Det finns ju till och med en bok om det. Som student i Los Angeles skulle man se upp för förrymda våldtäktsmän från det närliggande fängelset och Svarta Änkan som lurade i elevhemmets tvättstuga. Då var det trevligare med Snark Steve som dök upp på nästa ställe där jag bodde. Han var en hemlös man som brukade smita in tvättstugan för att sova. I hörnet fanns alltid en hög med kvarglömda kläder och mattor där han brukade boa ner sig.

Man kan lugnt påstå att det var varmt och gott därinne eftersom det inte fanns någon air conditioner. Ändå hade Snark Steve alltid täckjacka på sig. Fast en dag såg vi honom knalla iväg till sopplunchen tvärs över gatan, i linne och långa, träningstights. Då utbrast grannen: Men det är ju mina nya träningskläder. De var svindyra! Nu är tvätten klar. Någon som vill stryka den?