Att man ska akta sig för att skära alla över en kam är något som kåsören lärde sig tidigt i livet. Det är den enskilda människans personlighet som betyder något, inget annat. Ändå är det lätt att gå i fällan.

Sedan många år är en liten ö i Atlanten kåsörens så kallade smultronställe.

Madeira är namnet på ön som tillhör Portugal men som i stort sett sköter sig själv. De cirka 250 000 invånarna bor på en plats i havet som är 56 kilometer lång, 25 kilometer bred och med en natur som får en att baxna. Klimatet är förträffligt året om, sällan för kallt och sällan för varmt. De höga bergen tycks ha en förmåga att upplösa alla anstormande moln, i alla fall kring den södra delen av ön.

Ändå grönskar det alltid, vart man ser rinner det vatten, ofta i spektakulära vattenfall, men också genom de levador som gjort ön känd. Och nu kommer kåseriet till skott, kåsören påstår att vänligare människor än Madeiraborna finns inte och skär därmed alla över en kam. Vilket naturligtvis under senaste resan visade sig vara ett misstag. En ovänlig invånare hyser Madeira.

Kåsören med fru och god vän reste med bil till en liten kustort med storslagna vyer. När dessa betraktats vore naturligtvis en kopp kaffe och några mackor gott. I en gränd upptäckte sällskapet till slut en liten bar där ovannämnda godsaker beställdes. Vännen ville dessutom ha pilsner och musslor.

Någon större entusiasm för beställningen kunde ingen upptäcka hos kyparen men vädret var fint där vi satt vid det enda utebordet så alla var ändå på gott humör.

Efter en lång väntan kommer kyparen med två brickor balanserade på vardera handen. Just när han är framme snubblar han. Kåsören satt i främsta skottlinjen och fick befria sig från blandningen som just landat rakt i hans huvud. En mussla kilade sig fast bakom ena örat, kaffe och pilsner rann i floder över kläderna.

Kyparen skällde ut oss för att vi valt att sitta ute, inomhus hade han aldrig snubblat. Nåväl, han fick hämta en ny omgång medan kåsören skakade av sig det värsta. När notan kom ville han ha betalt för båda beställningarna och dessutom ersättning för en liten kaffefläck han fått på sin skjorta.

Visst minns ni John Cleese som Basil Fawlty, den otrevlige pensionatsägaren på Fawlty Towers i Torquay? Basil tycks ha en bror på Madeira.

Per Colliander