Den stora kanaljakten
Relaterat
Det timar ett stort sportevenemang, OS eller fotbolls-VM, och vi i utlandet blir plötsligt patriotiska och måste se våra landsmän tävla. Detta kräver planering och tålamod. Ändå är det mestadels upp till de nyckfulla kanalgudarna vad vi till sist lyckas se.
Internet hjälper, men man vill ju se händelserna i direktsändning. Inte läsa ett sammandrag flera minuter senare. Man ju tack och lov gift med en förutseende, teknisk kunnig man som ser det som en viktig kulturgärning att barnen lär sig vilken väsentlig gren skidskytte är, svensk slaloms ärofyllda förflutna samt att det viktigaste i hockey inte är att vinna guld, utan att klå Finland.
Varför? frågar barnen. Jag försöker förklara. Mina barn må växa upp långt bort men de är ändå svenskar. De måste förstå allvaret i en ädel sport. En skock magra människor i färgglada superhjältetrikåer forsande fram i skidspåret med snoret i istappar under näsan ser rätt fånigt ut, men eftersom det rör sig om längdskidåkning är det inte det minsta lustigt. Varför? Därför!
Upplysninggärningen åsido, det svåraste är kanalkulturen. De största kanalerna brydde sig bara om reklamintäkter och visade prispallen i bakgrunden av soffprogrammen. Kabel var enda utvägen. Och då är man ändå utlämnad åt nån kanalproducent som utifrån sin sinnesruckade uppfattning bestämmer sig för att t ex visa Danmark mot Kanada i damcurling men inte Sverige mot Kina. I det läget var det bara att äta popkorn och heja på Danmark.
Min koreanska kompis satt uppe till klockan 2 en natt för att se en skymt Sydkoreas konståkningsstjärna. Kanalproducenten visade först alla amerikaner och sen alla kanadensare som över huvud taget deltog, inklusive snubben som körde ismaskinen. Det blev bättre när Sydkoreanskan tog guld. Vi bodde i Japan under ett sommar-OS. Liksom i Sverige har Japan ett gäng officiella sportkommentatorer vars resultatrabblande ingen kan undkomma. Kommentatorerna där älskade verkligen sin säsongsstatistik. I 100 m finalen fanns två favoriter med försäsongens bästa resultat. De hade banorna bredvid varandra. Kanalproducenten såg till att kameran fokuserade uteslutande på dessa två. Starten gick. De sprang sida vid sida och det var omöjligt att säga vem av de två som var över mållinjen först. Guldet gick hur som helst till en helt annan löpare.







