Han betraktar mig en stund. Du är väl inte svensk? frågar han. Under 35 års praktik har bara en enda patient före mig tackat nej till bedövning. En landsman.

Vilket är det? undrar tandläkaren. Har svenskar ovanligt hög smärttröskel eller är ni hårda som spik? Jag ler outgrundligt. Hård som spik låter bra.

Han hojtar åt tandhygienisterna att komma och glo på min jäxla. Det är alltid intressant att se hur man gjort i andra länder, tycker han. Jag har två epokers lagningar i en och samma tand.

Här fick vi fick lära oss att aldrig blanda amalgam och plastfyllning, säger tandläkaren förundrat, men det verkar ju ha gått bra. Den nydanande svenska mixteknikslagningen har börjat spräcka det som är kvar av tanden. Det behövs en krona för att hålla ihop den. Porslin eller guld? Jag vill absolut inte täcka min största tand med guld. Tänk om jag skulle bli rånad? Tandläkaren pysslar och mäter därinne. Tydligen är det väldigt trångt mellan gaddarna och det är knepigare att få in en porslinskrona än en av guld. Säger tandläkaren. Jag litar helt och fullt på hans förmåga att laga och fixa, det är valen han ställer mig inför som jag tvekar över. Till exempel vill han förfärligt gärna dra ut mina visdomständer. Man gör så här. Förr eller senare blir det bekymmer med visdomständerna, säger han. Det vet alla. Lika bra att dra dem med en gång. Det låter som när de skickade ut missionärer till de fjärran hedningarna på 1920-talet och för säkerhets skull lät dra ut alla tänder och blindtarmen före avfärd. Jag är välsignad med fyra visdomständer. Min far har sina fyra kvar och har fortfarande inga problem med dem. Med en dåres envishet har jag därför tagit risken att behålla visdomständerna år efter år. Å andra sidan är tandläkaren inte mycket för blekning av tänderna, något som det annars gått inflation i härborta. Han gjorde det när dottern skulle gifta sig och det kändes som om hela huvudet höll på att frätas bort. Rök bolmade ur öronen. Jag frågar om han var nöjd med resultatet. Som oförbätterlig kaffenyttjare kunde det ju vara bra att veta. Filmstjärneflinet varade i sex månader. Sen gulnade emaljen.

Men nu var det ju det här med kronan. Det är inget fel på guld, säger han och öppnar gapet. Det glittrar som en sjörövarkista därinne. Nu sitter jag i rävsaxen. Om jag envisas med porslin, betyder det indirekt att jag tycker det är fel på tandläkaren? Jag vill ju inte såra hans känslor. Hård som spik? Icke. Jag är en mes. En nybliven guldmes.