De kommer att bli bortrationaliserade. Det var annat förr i världen. När jag jobbade extra som brevbärare i min ungdom hade vi två turer och en postväska stor som en säck.

Jag rev försiktigt av ett frimärke i perforeringen och kom ihåg brevbäraren som hade sitt eget rationaliseringsprogram – han deponerade breven hemma i badkaret. Varje lördag när alla hederliga människor badade måste han ha haft stort besvär.

Jag slickade på frimärket och kände smaken. Postdofter av alla slag dök upp i minnet. Korsband, vanliga brev, bruna brev, kort luktar olika. Inte gott, inte illa, bara spännande genom att dofterna finns där. Så länge man har näsa för dem.

Sen dess har Posten fortsatt med projektet ”Bort med breven”. Ingen post på lördag, annars bara en tur om dagen. Postkontor har lagts ner. Vi hade ett i vår by. Där var sällan öppet och när man sett till att komma dit i rätt tid var dörren ändå stängd och en skylt berättade om ändrade tider. Och utan kunder var det ju bara att lägga ner.

Men jag klagar inte. För vår del har vi en brevlåda om hörnan. Utmärkt.

Den byttes förresten till en ny för några år sen. Den gamla hade bara ett enda men från rationaliseringssynpunkt mycket allvarligt fel. Det stod nämligen på den att ilagd post skulle levereras till adressaten nästa utdelningsdag.

Så där satt jag och tänkte och förberedde fruns brev för postning. Hon satte på sig plastskorna och gick runt hörnan. Hon var tillbaka ovanligt fort. Rosa i kinderna av höstkylan eller av irritation. ”Det finns ingen brevlåda längre”. Jag gick och kollade. Brevlådan var bortrationaliserad. Nu blir det svårt att skicka iväg brev.

Lyckligtvis delas det fortfarande ut post. Följande dag damp det ner ett brev från Posten, direktadresserat till min fru. Hon fick ett erbjudande att köpa vackra specialfrimärken, vad hon nu skulle med dem till. Vi läste vidare. På köpet skulle hon få en handfull praktiska kylskåpsmagneter. Tack och lov för det. Dem kan vi ju ha för att sätta upp de vackra frimärkena på kylskåpet.